Blotla med ära som ni, om det gäller, för fäderneslandet." llögre syntes den gamle i skymningen. Krigiska minnen Fyllde lians själ, och glömmande ensamheten och bristen, Nådde ban herrgåln stolt, som en vapenbroder till ägarn. Men då vid trappan omsider den modige trafvaren stannat, Gick han behagligt att fira sin qväll bland folket i stugan, Medan till salen glad den vänliga flickan begaf sig. Glädje möttes dock nu i det älskade hemmet cj mera, Tystnad och oro blott, ovanliga gäster om julen, Mötte hon der, förgäfves i glans från glimmande kronor