— 20 — Mer, ja mer, än strömmar af gråt från klagande qvinnor, Gäller en droppe ändå af det blod, bland dödar en hjelte Offrar i slagtningens stund åt fäderneslandet och äran." Så han talte och satte sig ned förgrymmad i gungstolq, Medin, hans mulnare stund undvikande, sak-v ta hans maka Vandrade ut till sitt kök, och den sörjande dottren tillika Tröstlös gick tiil sitt ensliga rum att gråta i stillhet. Ensam blef med sin fader den sexton-åriga flickan, Mildt i sitt barnsliga sinne bevekt af den åldriges sorger. Bortskymd satt hon och fäste sin tårade blick på den gamle, Tänkande rörd, hur han förr i det lyckliga hemmel beständigt