- 45 - Så liou suckar tyst som vinden, Lutar sakta rosenkinden Mot hans barm och lyss. "Seidi," hörs han kufvad svara, "Din skall hvarje fånge vara, Lös dem, ljufva, En lor hvarje kyss." Österns himmel purpurrandas, Friska morgonvindar andas Öfver Peras strand, Och på böljans brutna spegel Skynda gladt, med svällda fcgel, Seidis fångar Till sitt fosterland. * * * Du, som lyssnat på min Ivra, Sök ej skaldens höga yra I dess toners gång; Tänk blott vänligt vid min saga: Att. en systers sorg förjaga, tijö/ig en J/ickci En oskyldig sång !"