— 56 — Så till stället jag kom, der den blodiga slagt- ningen hållits, Hittade lik vid lik och sprang otröttlig och sökte, Fast utplundradt var allt af ströfvande bönder på förhand. Harmfull slöt jag dock sist att söka och nalkades skogen, Der värt läger vi valt, då bland buskar, ett stycke från vägen, Åter en fallen jag såg och började hoppas ånyo. Närmare kom jag och fann en kossack ej , utan ett odjur, Fann en slagen Kalmuck. På en sjunken drifva, bland tufvor, Nära sin störtade häst, orörlig, en fasa att åse, Låg han ocli vände mot skyn vidöppet sitt blodiga anlet. Häpnad fyllde min själ, och jag ärnade vända tillbaka; Men dock bar han sin drägt och en skön, blå tröja på kroppen,