— 59 Snart till lägret jag kom, och det (rumlades åter till uppbrott, Såsom vi plägade då, fast segrande, draga oss undan; Tropparna ordnades alla till tåg, ocli vi började vandra. Se, då hade jag tid att natten igenom i kölden Minnas, att flaskan var tom ; och jag liarma-dcs öfver min enfald, Alt som en qvinna jag svigtat och lydt mitt blödiga hjerta. Dock giclc natten förbi och morgonen grydde, och strider Följde på strider igen-, blod spildes, och nya bekymmer Kommo med nya dagar, och lätt förglömdes de gamla. Så blef sommar till slut, och sommaren följdes af hösten. Alhlrig tänkte jag mer på det överståndna ocli gamla. Våren och vårens mödor och krig försvunnit ur minnet,