72 Trefnaden fört till mitt hus, för min dotters lif, för kaptenen Föll han, er son, så hör jag, och föll, som det egnar en krigsman. Derför får ni ej mer i er enslighet dväljas i skogen, Ilit skall ni flytta och ho; rum finns det i stugan, och menskor Mera än nog till er tjenst, då er krafterna svika med åren. Kom kamrat, kom, låtom oss gråna i friden tillsammans, Såsom i mången strid viel min sida ni kämpade fordom. Lifvet är kort, hän vandrar den ena och andra, och sällsynt Blir alltmer för den gamle en vän från krafternas dagar." Tigande dröjde en stund soldaten och tycktes betänksam Väga ett svar, omsider till ordet tog ban och sade: "Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen,