— 73 — Än har orren sin stig, och tjädern, nära min koja, Krafter äger jag, sköta en krok, utgillra en snara Kan till min bergning jag än, och litet är nog Tör den nöjde. Bodde jag här och toge min dagliga kost af er godhet, Kunde en tjenare lätt eller tjenarinna, i stugan, Kasta på nådehjonet ett ord, som mera än nöden Tyngde hans själ. Nej, der i mitt ensliga torp, som min egen, Lefver jag bäst och, gästar den evige Gifva-rens håfvor. Skogen kläder Han grön, Ilan låter den irrande fågeln Finna ett korn; mig hjelper Han hädanefter, som hittills. Tar jag af honom mitt bröd, finns| ingen, som vågar förmäten Se på den åldrige ned, som ej lärt sig ännu att föraktas." 10