- 74 - Sagdt; men i högre gestalt sig reste den ädle Majoren, Fullare svällde hans barm, och hans blick, förklarad och manlig, Mätte soldaten, han teg, han kände sitt hjerta förstoras. Finland stod för hans själ, det kulna, hans torftiga, gömda, Heliga fädernesland; och den gråa kohorten frän Saimens Stränder, hans lefnads fröjd, hans femtioåriga stolthet, Trädde på nytt för hans syn, med hans vapenbroder, som fordom Flärdlös, trumpen och lugn, med en jernfast ära i djupet. Tyst omsider till bordet han gick och bryggde, med hjertlig Fröjd, ett rykande glas åt den stolte, men sakta till dörren Smög mellertid hans dotter och kom till den gamle soldaten. Ljuf i sin barnslighel kom hon, den sexton-ånga flickan,