Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SKRIFVAREN J. M. NORSBERGHS DAGBOK 1707-1710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Excell.tz Oref Leijenhufvud då, emoth förmodan,
som öfvercommendo hade, nödgades capitulera med
fienden, så kiärt honom och hans folck wara må lijfwet få
behålla. Ty eröfrade fienden då dhe wåras, ändå det
qvar-stående pagage, som bestod af wagnar, hästar, stycken,
gewäi, ammunition, tälter, penningar och andra flera
dyr-bare sacker som dhe swänshe hade sammanskrapat och
förwärfft sig utj hehla denna förflutne krigz tijden genom
sm egen swet och blodkampz uthstående. Då måste uppå
engång låtha lembna der till den gerige och blodtårstiga
fienden ryssen alltsammans utj händer och sedan sjelfva gå
derifrån som sparf ifrån ax, der till med blefvo dhe afklädde
sina egne kläder en stor dehl och sedan ihoopbundne med
reep lijcka som oshiählige creatur blefvo då föruth jaggade
och kiörde som fää, ja wad ellände, jemmer och tårar, wij
alla swänshe barn hwar andra med största ömkan och
weeklagan då ansee måste, är mig omöijeligen med pennan
kunna beshrifwa eller wetha låtha. Ty om dagen, då kl.
war 10, att Hans Kongl.. Maijdt sjelf rätt ansåg detta sitt
alt för beklageligit tillstånd, och att det, då ingen hielp,
mtet rådh och ingen tröst var att tillgåå, syntes fuller då som
den alswåhldige Guden sin smorden redan hade förlåtit, men
hans nåd och stora barmhertighet omfambnade Hans Kongl.
Maijrtt mittinutj sin aldra största sorg och bedröfvelsse, då
nöden war som störst, tog honom wid handen och
beledsagade honom oshadd med några 100:de man igenom den
fasseliga owägade ödemarcken Campi dezerta Zickepollia,
alt inuthj Turckijet ibland turckar och hedningar dhe der
Hans Maijdt med en så stoor glädie undfingo, att om dhe
hade då kunnat bära Hans Kongl. Maijdt på sina händer,
så hade dhe det giärna warit benägna dertil!, så wähl som
Hans Kongl. Maijdtz lilla medföllie. War det icke wår Gud
i hemlen som en sådan kiärleck utj hedningars
förmörc-kade hierta läth uptända emoth sådana flychtingar och
will-fahrande giäster som då de swänshe der woro ankombne; ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
