Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in
han är en af de få karoliner, som, med högre militärisk
rang redan vid krigets utbrott, ännu står vid Carls sida
under hans sista fälttåg i Norge, nu befordrad till k. råd,
grefve och fältmarskalk. För krigserfaret folk hade det
följande tidskiftet föga användning, och det var som
innehaf-vare af en civil befattning, presidentskapet i Göta hofrätt,
han dog 1721.
Det här meddelade aktstycket redogör för en följd af
åtgärder, som hade stor betydelse för det följande kriget
alldenstund de — jämte fullföljandet af ett närmare mål:
att tukta de littauiska ryttaresvärmar, som under Oginskis
ledning oroade de svenska afdelningarna — syftade på att
försäkra sig om inmarschlinjerna i Polen. Carl XII hade
själf, Dec. 1701, försäkrat sig om Kowno, där Hummerhjelm
till en början kvarlemnades, men denne fick senare (Mars?
1702) förstärkning af gen.-löjtnant Bernhard v. Liewen med
hans regemente. Mörners hufvuduppdrag blef att
bemäk-tiga sig Vilna, som genom öfverrumpling besattes
natten emellan d. 26—27 Mars. Här kvarstod han till d. 5.
Maj, då han bröt upp och efter en liten sidoröreise mot
Wiesnowiecki, hvilken dock vek undan, anträdde marschen
söderut. Carl XII hade redan vid medlet af April anträdt
sin marsch in i Polen; Mörner och Stenbock gingo nu att
förena sig med hufvudarmén, som de stötte till just lagom
för att vara med om slaget vid Kliszow.
Efter deras aftåg från Samogitien hade Oginski och
Wiesnowiecki där mera fria händer. Dock var landskapet
ännu icke blottadt på svensk militär, ty generalmajor Georg
Johan Maidel förde befäl öfver en särskild kår, bestående,
utom af hans eget dragonregemente, af svenska adelsfanan,
Didrik Fredrik Patkuls regemente till häst samt en del
nyankomna rekryter. Adlerfeld och Nordberg uppgifva
visserligen att när han i sin ordning begaf sig till kungliga
armén, så var det från Riga han bröt upp. Men där fanns
han i hvarje fall ej när J. Stålhammar återkom från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
