Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalmarefärd, han säger i stället uttryckligen att Maidel
»torer en liten armé för sig själf uti Litoen». Dessutom var
Carl Gustaf Kruse med sitt regemente till häst stationerad
i Janiszki till skydd för ett där upprättadt svenskt magasin.
Till denna stad kom så Maidel och aftågade jämte Kruse
söderut. Enligt hvad Kelch berättar, ha littauerna fåfängt
sökt förhindra hans öfvergång öfver Njemen vid Kidule.
I sitt eget välförstådda intresse borde de, helst som de
knappast kunde hoppas tillfoga honom någon verklig skada,
snarast ha hjälpt honom att komma åstad. Om hans tåg
genom Littauen och vidare in i Polen veta vi för öfrigt
ingenting, tills han d. 22 Nov. 1702 vid Nedrshwiza (söder
om Lublin) lyckligen förenade sig med den kungliga armén.
Och nu voro alla landförbindelser afbrutna mellan de
på två olika krigsteatrar kämpande härarna. Det vill säga:
det var blott den ena, den kungliga, som var en verklig
här under fast, enhetlig ledning. Öfver
Östersjöprovinsernas stridskrafter rådde olika viljor med sins emellan söndrade
intressen. På den ena sidan kunde alltså någonting
åstadkommas, på den andra gick det som det kunde.
Nöd-tvungen hade Carl XII fått antecipera Clausewitz’
grundsats, att om två nästan alldeles skilda krig — detta voro
de för tillfället — föras på en gång, måste det ena alltid
betraktas som hufvudsak, hvaråt man framför allt bör egna
sina krafter. Ett lyckligt genomförande af detta kan
uppväga alla förluster på andra håll.
Fältherren Kasimir Sapieha, som genom sin begäran
om svenskt skydd för sina gods gifvit Carl XII första
anledningen att öfverskrida Samogitiens gräns, ville, då
svenskarna nu utrymt landskapet, ej stanna kvar utan begaf
sig samtidigt med Maidel med ett par tusen man till Carl
XII, lemnande fältet fritt åt Oginski och Wiesnowiecki.
Den i Kurland kvarstannande svenska styrkan hade numera
egentligen inga andra intressen att bevaka i Samogitien än
att tillse att ej därifrån utgingo företag, som kunde sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
