Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midtför hennes ögon. På följande sätt berättar hon
händelsen:
»Jag är mycket glad, att jag kom tillbaka till staden
från Tsarskoje-Sjelo i går klockan tolf. Det var mycket
vackert väder, men jag sade: det blir oväder, ty furst
Patjomkin och jag täflade i att låta vår fantasi spela den
kvällen. Och verkligen, klockan tio på kvällen börjar
blåsten med att slå upp ett fönster i mitt rum med buller
och bång; det regnade litet, och från den stunden regnade
det alla möjliga saker: tegelpannor, järnplåtar, glasbitar,
vatten, hagel, snö. Jag sof mycket tungt, men vaknade
klockan fem af en vindstöt; jag ringde och man kom och
sade mig, att vattnet var utanför min dörr och bad att få
slippa in. Jag sade: om det är på det viset, så skicka och
ta in skiltvakterna, som stå på de mindre gårdarna, så att
de inte omkomma, medan de söka hindra vattnet att
passera. Jag ville se saken på närmare håll och for till
Eremitaget. Det och Newa liknade Jerusalems förstöring;
kajen, som inte är färdig, var belamrad med tremastade
skutor. Jag sade: Herre Gud, här har ju blifvit
scenförändring, grefve Münnich måste inrätta tullen där Eremitagets
teater låg ...»
Hon fortfar i denna ton på tre sidor, skämtar med
grefve Panin, »som har fått sin ridbana förvandlad till en
fiskdam», och gör narr af sin omgifnings förskräckelse. Hennes
vanliga optimism eller eudemonism spela visserligen en roll
i detta hennes sätt att framställa saken, liksom också hennes
önskan att i utlandet förringa det intryck, som katastrofen
är ägnad att framkalla. Ty det är till Grimm hon skrifver
så, och hennes bref till Grimm äro ofta ingenting annat
än i våra dagar de officiösa meddelandena till Agence Havas.
Men hennes spänstiga och goda lynne har dock den största
andelen däri. Hela hennes korrespondens med sin
»souffre-douleur» svallar öfver af denna ystra munterhet; ibland
låter det, som om hon sjöng:
»Mot slutet af denna månad far jag till Moskwa la la,
dit komme hvem som vill och kan...»
Den dagen har hon, förstås, undertecknat
föredraget i Kutschuk-Kainardji, och hon har fått slut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
