Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den store hade huggit upp. En period af kamp och
reaktion följde därpå. Den dränkta, förträngda och undertryckta
nationalandan gjorde uppror och pockade på sina
rättigheter. Den behandlade slutligen den utländska litteraturen
och vetenskapen som fiender. Skalden Djerschawin och den
satiriske journalisten och tänkaren Nowikof voro hjältarne
i denna frigörelsestrid. Hvilken var Katarinas roll i denna
kris? Vi veta redan, hvad hon gjorde med Nowikof: hon
krossade hans penna och hans lif; femton års fästning var
den sista belöning hon gaf honom för hans arbete.
Djerschawin behandlade hon ännu sämre, honom gjorde hon till
en tschinownik och en krypande hofman.
Detta har nog sin förklaring. Katarinas intelligens är
särskildt, ja nästan uteslutande danad för politik och att
leda människorna efter sin vilja. Det är en liten tysk
prinsessa, som vid fjorton års ålder kommit till Ryssland med
den föreställningen, att hon en dag skulle bli oinskränkt
härskarinna öfver detta ofantliga rike, och samvetsgrant
förberedt sig till denna roll, hvilken, att döma af de exempel
hon hade för ögonen, ej hade något gemensamt med litterärt
mecenatskap. Alla hennes idéer, alla hennes tycken
underordnade sig följaktligen denna noga formulerade uppfattning
af hennes bestämmelse och däraf följande rättigheter och
skyldigheter. Hvad hon värderar hos Voltaire, då hans rykte
och hans böcker finna väg till henne, är icke stilens behag
— vet hon ens, hvad stil är? — utan det stöd, som
författarens prosa, god eller dålig, och hans poesi, välljudande
och känslofull eller torr och frånstötande för örat, kunna
skänka utvecklingen af det regeringsprogram, som dunkelt
föresväfvar henne. Hon har intet sinne för harmoni, och
utom sina familjeförbindelser och sina anfall af kärlekslusta
sätter hon föga värde på känslan. En kort tid i början af
hennes regering, något påverkad af sin läsning och mycket
af sin väninna furstinnan Daschkof, är hon angelägen att
deltaga i det nyvaknande artistiska, vetenskapliga och litterära
lif, hvars första sprittande rörelser hon iakttagit rundt
omkring sig. Hon kastar sig till och med in i handgemänget
med den glödande ifver, hvarmed hon omfattar allting. Hon
blir författarinna. Hon blir journalist. Men vi ha redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
