Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 1. Hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hofvet. Vid dessa tillfällen åker Katarina vanligen ej i
sitt eget ekipage, för att bättre behålla sitt inkognito. Hon
kläder sig också gärna till karl och roar sig med att
kurtisera vackra damer, hvilkas nyfikenhet hon lyckas leda på
villospår. Hennes litet grofva röst passar till denna
förklädnad. En af dem, hvilkas fantasi hon satt i lågor genom
att drifva sin inbillade eröfring mycket långt, fastnar så i
snaran, att hon slutligen rycker masken af den
hemlighetsfulle kavaljeren. Katarina blir mycket förargad, men
inskränker sig till att förebrå den allt för eldfängda
skönheten, att hon brutit mot skick och bruk vid dylika
tillfällen.
Hon tar ej gärna emot inbjudningar. Den praktälskande
fursten af Tauris, grefve Rasumofski, fältmarskalken furst
Galitzin, de bägge herrarne Narischkin, grefvinnan Bruce
och fru Batjuschkin äro nästan de enda personer, som
stundom ha den äran att ha henne till gäst. Men oftast låter
hon ej anmäla sig och njuter af den förvirring, som hennes
oväntade ankomst framkallar.
Om våren utbyter hon vinterpalatset mot slottet Tauris,
sedan hon köpt denna af Patjomkin uppbyggda praktfulla
bostad af den mäktige favoriten. Hon flyttar vanligen dit
Palmsöndagen och firar påsken där. Hon stannar där till i
maj, då hon beger sig till det skuggiga Tsarskoje-Sjelo.
Detta lustslott, som hon skapat och som efterträdt Peterhof
och Oranienbaum, vid hvilka residens allt för hemska
minnen äro fästa, är det ställe, där hon trifs bäst. Där är det
slut med alla mottagningar, hofceremonier och tråkiga
audienser. Till och med statsaffärerna äro där uppskjutna eller
åtminstone inskränkta till det minsta möjliga. Kejsarinnan
stiger upp klockan sex eller sju och börjar sin dag med en
promenad. Lätt klädd, med en käpp i handen,
genomströfvar hon sina trädgårdar. Endast den trogna Pjerekusihina,
en kammartjänare och en pikör åtfölja henne. Men familjen
Anderson är naturligtvis också med, och tsarinnans
annalkande tillkännages redan på långt håll af det glada skallet
från hundarna, som tumla om framför henne på
gräsmattorna. Katarina sysslar lidelsefullt med trädgårdsskötsel,
och plantomanien, som hon kallar denna böjelse, täflar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
