Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Till basaren — för att köpa sötsaker åt dig»,
svarade Kim efter ett ögonblicks funderande.
»Basaren ligger utom gränserna. I fall vi gå dit, få
vi oss ett kok stryk. Kom tillbaka.»
»Hur nära kan vi gå?» Kim visste inte alls vad
gränserna betydde, men han ville visa sig undfallande
— tills vidare.
»Hur nära? Hur långt menar du? Vi kan gå så
långt som till trädet där nere vid vägen.»
»Då går jag dit.»
»Jaså, men det gör inte jag. Det är alldeles för hett.
Jag kan bevaka dig härifrån. Det tjänar ingenting
till, att du försöker rymma. Om du gjorde det, skulle
de genast känna igen dig på kläderna. Det är
regementets kläder du bär, och det finns inte en piket i hela
Ambala, som icke skulle föra dig tillbaka lika fort som
du försvunnit.»
Detta gjorde icke så mycket intryck på Kim som
vissheten, att han skulle bli alldeles uttröttad, ifall han
försökte springa i dessa varma kläder. Han gick
därför långsamt bort till trädet, vilket stod i hörnet av en
väg, som ledde till basaren. Här ställde han sig och
betraktade infödingarna. De flesta av dem voro
baracktjänare av lägsta kast. Kim ropade an en gatsopare,
vilken genast svarade med en skur av ovett i den
mycket naturliga tron, att en vit pojke icke skulle kunna
giva svar på tal. Men det låga, hastiga svaret tog
honom ur hans villfarelse. Kim lade hela sin fjättrade
själ däri, tacksam över detta tillfälle att få utösa sin
galla över någon på det språk, som han bäst
behärskade. »Gå nu till närmaste brevskrivare i basaren och
säg till honom, att han kommer hit. Jag skulle vilja
skriva ett brev.»
»Men — men vad är du för ett slags vit mans son,
som behöver en brevskrivare från basaren? Finns det
inte någon skollärare i barackerna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
