Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att slå an. Han prövar polka, vals, galopp,
varsovienne och den nya dansen schottis. Svetten lackar
över den kantiga pannan och de magra ryckande
kinderna. Gång efter annan kastar han sig runt
på stolen och kisar mot dörren. När Jörgen Siedels
breda gestalt fyller dörröppningen lyfter klockaren
sina händer, trevar i luften efter lämplig
ingångsmarsch men råkar av gammal begravningsvana mitt
upp i Beethovens Funebre.
Siedel för sin dotter till vänster, Ullan Brenner
till höger. Han småler sömnigt och mäktar inte
dölja en gäspning. Mutters gnistrande
kristallkronor skära honom i ögonen, han böjer huvudet.
"Det var en bra marsch*," säger han, "lagom att
gå efter. För mina gamla ben."
Lantbor följa par om par. Bernhusen har sökt
sin moatjé bland de yngsta, konrektor Krok, redan
något drucken, har förbarmat sig över Karin Lilja,
herr Abraham följer dem tätt i spåren.
Fru Gunhild går ensam. Den allvarliga musiken
ger henne en allvarlig, sorgsen, tankspridd min.
Men nu sticker mutter in sitt upphettade huvud
och ropar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
