Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
samlingen är representerad, så finna vi icke så många,
men desto mera olikartade verk, nemligen "Homeri
Apo-theos", ansedd för hans förnämsta skapelse, i stor stil
och klassisk ande, med allegoriska figurer och olympisk
ståt af verldens bortgångna storheter; "Kristus lemnar
nycklarne åt Petrus", i hög kyrkostil med påminnelser om
1500-talets första hälft i Italien; "Roger befriar Angelica" (ur
Ariosto), romantisk; "Jeanne d’Arc" likaså; samt ett
porträtt af Cherubini. Lägger man härtill, att Ingres målat
Venus, badande flickor och odalisker, så måste man
erkänna, att han lagt i dagen en mångsidighet, som få jemte
honom kunna berömma sig af. Vi kunna icke såsom Sprin
ger i en sådan mångsidighet se ett bevis på konstnärens
bristande högre kallelse, ty de stor mästarne i 16:de
århundradet voro mångsidiga, om några, och Rafael har
under sin korta bana genomlöpt nästan alla toner på sin
konsts skola. Orsaken är en annan. Ingres är ingen
mångsidig natur, utan en mångfrestare, liksom hvarje
talang, hvilken utan att fyllas af snillets ande lätt och
behändigt leker med de svåraste former och tror hela
konsten ligga deri, att han utan svårighet beherrskar
materialet. Ingres saknar den enkla inre drifkraft till allt
stort och skönt, som kallas poetisk ingifvelse, och derför
lemnar han åskådaren kall, äfven när han glöder som
mest, ty ehuru uteslutande stilist, föraktar han dock icke
att använda äfven färgens retmedel. Af hans ofvannämnda
arbeten torde Kristus och Petrus vara det, som renast
anslår sinnet. I Angelikas befrielse mötes man af former
så onaturliga, att de måste såra äfven ett oöfvadt öga.
Cherubinis porträtt, som i och för sig är måladt med
finess och karakter, ehuru något matt i färgen, förlorar
helt och hållet sin kraft genom en allegorisk figur,
föreställande Harmonien, hvilken bakom kompositörens rygg
sträcker sin hand öfver hans hufvud och tyckes göra
anspråk på att uttrycka, hvad målaren icke förmått
framkalla i sjelfva bilden. Hvar och en bör lätt inse det
falska i ett slikt nödhjelps-tilltag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
