Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mittsjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske inte ens visionen, att gripa sig an med att utrota hela
samhällsskikt eller rasbenämnda socialgrupper och att flytta hela folk.
Alla slags humanitära normer, som före första världskriget upphöjts
till folkrättsliga regler — man hade ju i den lyckliga tiden tänkt sig
att kunna rättsbinda till och med kriget — kom även förra gången att
överträdas. Men 1939 var kriget redan färdigt att börja utan andra
normer än vad som var tekniskt ändamålsenligt ur den totalitära stridens
egen grymma synpunkt. De neutralas rättigheter nöttes gradvis ut även
förra gången, och redan i det krigets spelöppning förekom en klar
territorialkränkning. Men trots allt hade ännu vid förra krigets slut
dessa rättigheter för oss i Norden ett innehåll, som denna gång inte på
långt när kunde hävdas ens som utgångskrav.
Trots allt var första världskriget ett jämförelsevis rättsreglerat
gentlemannakrig. Åtminstone ter det sig så vid en tillbakablick nyåret 1941.
För den som under förra kriget var i skolåldern och levde i det
neutrala Sverige är det nu egendomligt att minnas, hur relativt fort
ungdomens intresse för krigshändelserna mattades. Vi slutade i
allmänhet redan efter några månader att flytta nålarna på krigskartan.
Trots kristiden, matknappheten och alla andra påtagliga krigsverkningar
hade vi i stort sett en fullt normal barndoms- och ungdomstid.
Vartefter vi växte upp, fördelade sig våra lediga intressen på litteratur,
filosofi, konst, förälskelser, politik, sport o. s. v. ungefär efter vars och
ens läggning, miljö och villkor i övrigt. Den svenska ungdomen gick
andligen sparad in i tjugutalet och trettiotalet. Inte ens vapenstilleståndet
och fredsslutet lever kvar som överväldigande upplevelseminnen. — Det
är knappast troligt att skolungdomen i dagens Sverige kan i samma
grad hålla sig utom samtidshistorien.
För mogna människor med fixerade värdeskalor måste emellertid även
då och även i det fredade Sverige världskriget ha varit moraliskt
skakande. Det kom ju som brott på en lång, lycklig tidsålder, varunder
människorna vant sig att tro på förnuft, ordning och ett gradvis
framåtskridande. Kontrasten mellan förväntningar och verklighet måste kanske
trots allt ha varit större.
Men förnimmelsen av kriget som engångsfenomen måste ändock ha
varit en styrkegrund. För alla var då freden så självklart det riktiga
och normala. Freden var den långa verklighet, vari värdeskalorna mognat.
Kriget var avsteget i det horribla och abnorma. Fredens psykologi bröts
aldrig fullständigt ner. När kriget var över, ordnade sig automatiskt
millionerna individuella krafter i riktning mot ”alltings återställelse”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
