Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mittsjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITTSJÖSS
23
tag för denna lilla oskyldiga neutrala familj som ville hem till vad de
trodde var kriget. Och så gick vi och väntade på vår båt och dagarna
blev långa.
Hur än kriget verkat på folken där hemma i Norden — där ute hade
det fört dem tillsammans. Vi kommer aldrig att glömma söndagen den
14 april i de djupa kvarter på sydöstra Brooklyn, som rymmer den
näst största norska staden i världen men dit också tusentals svenskar,
finnar och danskar sökt sig hän. Det är fint och prydligt i det lilla
samhället; det står blomkrukor i fönstren och finns handarbetsaffärer
överallt som eljest aldrig i Amerika; över barnen är det något mera
stillsamt och prydligt; männen tar ibland i misshugg av sig hatten för
varann när de möts; och de sedesammare av kvinnorna antas inte skola
visa sig på restaurangerna. I dag är den staden i moraliskt uppror. Det
bes för Norge och Norden i alla kyrkor; det diskuteras i alla gathörn
och kring alla radiomottagare.
Man är förtvivlad och vanmäktig. Ryktena om Quisling och
förräderierna har börjat sippra fram; man vägrar att tro. På en bar sitter
norska sjömän. De gråter öppet och dricker gin.
Vi kommer heller inte att glömma en annan kväll tillsammans med
tjugufem skandinaviska stipendiater. Det låg en outtalbar hjälplöshet
över alla dessa unga. De ville hem för att slåss. Men vägen var stängd.
Den 17 maj på båten lyssnade vi till de norsk-amerikanska
föreningarnas gripande utsändningar — skickade på kortvåg för att om möjligt
nå fram till fränderna där hemma och styrka de undertryckta och de
stridande. Vi har aldrig hört det norska tungomålet klinga skönare, vi
höll på att säga heligare, än i dessa tal ur odelade hjärtan och dessa
gamla sånger troget vårdade av fattiga emigranter från fjordarna och
fjällen.
Sedan vi kommit hem, har vi hört hur skickliga sanningsförvanskare
i Norge sökt så nordisk splittring även genom att sprida ut att
norskamerikanerna stod kallsinniga för hemlandets prövningar. Vi är
vittnes-gilla att på den punkten beslå quislingarna och andra verktyg för
beskyddarna med lögn.
Nu sitter vi efter flera dars tystnad i etern på nytt kring vår lilla
radio i kretsen av svenska och finska sjöbussar. Båten hade gått i
fraktfart mellan sydamerikanska hamnar, tills den fått rederiets order
att föra hem angelägen last till Finland och Sverige från New York;
den hade inte varit hemma sedan finsk-ryska krigets början. Maskinisten
har räknat ut att nu borde vi, om vi hade tur, kunna höra den dagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
