Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den amerikanska trosbekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
DEN AMERIKANSKA TROSBEKÄNNELSEN
sig måste det anses vara märkligt att en demokrati, och därtill en stor
demokrati som eljest innesluter så särskilt starka kulturskiftningar,
kunnat till den grad nå enhet i idealen och lyfta dem så upp över
folkmedvetandets tröskel. Något liknande har icke ens de totalitära staterna
lyckats uppnå, fastän de, efter undertryckande av flertalet av just dessa
amerikanska ideal — tanke-, tros-, yttrande- och tryckfriheterna —
kunnat bearbeta människorna intensivt medelst en centralt behärskad,
hänsynslös och tekniskt fulländad propagandaapparat. Hur är det
möjligt?
Men låt oss först antyda detta värdesystems innehåll. Det är en
liberal humanism av enligt våra mått ovanligt renlinjig art. Denna är
— eller var i alla händelser intill sistone — icke av utpräglat social
läggning men har i stället starkt humanitära inslag. Den smakar
sjuttonhundratal i hög grad. Den har en omisskännligt juridisk dragning. Den
har därtill en kristlig färgning, ibland rentav en biblisk.
Därmed är i själva verket även dess huvudrötter nämnda. De är:
upplysningsfilosofi, anglosaxisk rättsuppfattning och lågkyrklig
protestantisk religiositet.
Arvet från sjuttonhundratalsfilosofin är påfallande. Amerika har i
nästan obruten form bevarat upplysningstidens morgonklara
förnufts-tillit, dess tro på individernas möjligheter, dess lidelse för
individernas rättigheter. — Staten bör vara stark, men den är till för
människornas skull. Varje enskild är värd stora omsorger, men de skall
vara styrda av hänsyn till honom själv. Själv är han, om han är till
mogen ålder kommen och vid sina sinnens fulla bruk, den rätte
domaren rörande sina egna intressen. Alla individer har samma rätt gentemot
varandra och inför staten, oberoende av ras, religion och yttre
ställning. Kring varje individ, i vad villkor han än lever, står därför en
aura av självklara, oförytterliga rättigheter som även statsmakten måste
respektera. Statsmaktens viktigaste uppgift är den negativa att hindra
individerna att göra intrång på varandras rättigheter. Den gyllene
regeln skall gälla, att individen skall vara fri att göra allt som han
lyster, så länge han icke stör ordning och goda seder eller icke på
annat sätt skadar andra individer. I stort sett är människorna goda
om de bara får en fri växt. Staten däremot är varken god eller ond.
Den är till skillnad från individerna bara ett medel. Den bör vara ett
medel till allas högsta lycka. Detta förutsätter allas högsta frihet.
Förtryck är den specifika olyckan i mänsklig samlevnad, den politiska faran
framom alla andra. Historiens blad är fulltecknade av mänsklighetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
