Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den amerikanska trosbekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
DEN AMERIKANSKA TROSBEKÄNNELSEN
lika mycket i detalj som de även fysiskt levande. Den som vistas i
Amerika blir snart lika förtrogen med Jeffersons och Lincolns
personligheter och åsikter som med Roosevelts.
Biografierna avlöser varandra — och de sprids som folkböcker i
jätteupplagor. Få filmer kan bli folkfilmer så som t. ex. en om Lincoln.
Det är klart att de döda förtolkas efter tidens och tillfällets behov.
Men det är lika klart att denna historiska inriktning hos hela folket,
denna vördnad för de gamla statsdokumenten och för de stora männen
genom släkterna stärker makten hos den ideella tradition de uttrycker.
I jämförelse med den amerikanska nationen är den svenska en
ohistorisk nation. Vi har visserligen en fornstor historia men den är i
vanliga fall alldeles avklippt från nuets problem. Våra statsdokument är
inga symboler för folket. De tycks ibland inte bekymra folket alls och
knappast majoriteten av lagstiftarna heller — annat än som former och
formler, ibland bekväma, ibland besvärliga beroende på intresseläget.
Våra stora män tycks bli definitivt döda när de avlider. Vi trivs
överhuvudtaget inte med personligheter av större mått i vårt samhälle ens
när de lever och verkar. Vi börjar fira begravningen när de fyller 50 år
och sedan alltmera intensivt och högtidligt för varje jämnt tiotal år
fram till dödsrunan. Men sedan är de och vad de stått för som
utplånade från jordens rund — såvida de inte levt för mycket länge
sedan, så att de inte har något mera specifikt att säga oss, och helst
varit kungar. Ur den vanliga svenskens synpunkt ligger det emellertid
då något stelt och uppstyltat över deras uppträdande. De blandar sig i
alla händelser aldrig i våra aktuella problem utan fyller närmast blott
en dekorativ uppgift. Vi svenskar har andra förtjänster men den har
vi inte — om den nu verkligen är en förtjänst — att vi skulle leva i
någon särskilt livgivande gemenskap med vår historia.
Hur denna föreställning om amerikanen som ohistorisk kunnat
uppkomma och befästas hör till gåtorna i tillvaron. Reser man i de gamla
bygderna — New England och the Old South — blir man oavbrutet
erinrad om vad som hänt och beslutats i den kyrkan eller det
stadshuset, vem som levat på den gården, och vilka som slagits vid den
kullen. I praktiskt taget varje liten stad finns det en krets av personer,
som finner sitt livs stora sidointresse i att med varandra diskutera
ortens och statens historia på ett halvt fackmässigt sätt. Distrikt- och
statvis är de organiserade i historiska sällskap som uppbärs av lekmän.
Även i de yngre trakterna lever samma historiska intressen: hur marken
brutits och odlats, indianerna fördrivits, industrierna grundlagts,
järnvägarna dragits, städerna byggts. Den akademiska historieforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
