Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den amerikanska trosbekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN AMERIKANSKA TROSBEKÄNNELSEN
43
hälften av det amerikanska folket i olika kulturskikt och samhällsklasser
frivilligt tillhör kyrkosamfund, bidrar ekonomiskt till att bygga och
hålla i stånd kyrkorna och att avlöna prästerna, och att de även i
allmänhet aktivt deltar i gudstjänsterna och det övriga mycket livliga
kyrkolivet. Han finner det desto märkligare, då han snart nog upptäcker
att även den andra hälften i Amerika är långt mindre bortvänd från
religion och kyrka än en genomsnittlig svensk. Svenskarna i Amerika
är naturligtvis även i långt större utsträckning och långt intensivare
religiösa än deras släktingar hemma i Sverige. Även i en världsstad
som New York finns det mycket fler kyrkor än biografer och teatrar,
och de spelar en mycket större roll i befolkningens liv. I småstäderna
och på landsbygden dominerar kyrkorna vanligen samhällenas hela
sociala intressefält.
Den amerikanska civilisationen fattas allmänt av amerikanerna som
en kristlig odling. Radikala och reaktionära talar oavbrutet lika naturligt
om sig själva och sina åhörare såsom kristna människor, om sina ideal
och strävanden såsom kristna tankar. De utgår även från att deras
inhemska meningsmotståndare är kristna. De diskuterar alla utifrån den
gemensamma kristna trosgrunden. Allt detta understrykes vanligen inte
som något särskilt märkligt utan omnämnes bara i största förbigående
på det sätt man antyder något absolut viktigt men självfallet.
En svensk bringas att reflektera över hur olika det är hemma: hur
på något sätt ihåligt och uppstyltat det låter när en svensk politiker
mer undantagsvis bär kristendomen i sin mun. Vi är i det hänseendet
mer sakliga och naturligtvis hela vår kultur mer sekulariserad. Å andra
sidan är våra präster och andra professionellt kristna desto mer
exklusivt religiösa. De talar bara kristendom offentligt och affärer bara privat.
Statskyrkan som religiöst ämbetsverk och likaså frikyrkosamfunden
är specialiserade på religionen och de enskilda små själarnas frälsning.
I samhällsfrågor föredrar de att inta — och statskyrkans präster som
svenska ämbetsmän förväntas rentav i sin tjänsteutövning inta — en
opartisk och frånvänd inställning. Idépolitiskt har kyrka och präster i
Sverige praktiskt taget förlorat allt egentligt inflytande, alltsedan den
tid då de tjänstgjorde som en reaktionär allmän tyngd på tankelivet.
Denna parentes är insatt utan avsikt att kritisera. Ur vissa
värderings-synpunkter är vårt läge önskligare. Men för att begripa Amerika
och dess idéliv måste man ställa klart för sig att läget där är radikalt
annorlunda.
Bland de andra friheterna och närmast sidoordnad den akademiska
friheten ställs i Amerika ”the freedom of the pulpit”, prästens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
