Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den amerikanska trosbekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
DEN AMERIKANSKA TROSBEKÄNNELSEN
typernas och de automatiska appellernas plan. Även en utlänning märker
det på sig själv, när han skall hålla ett tal eller eljest framträda
offentligt, att han talar dess språk; ty det är därigenom och blott därigenom
han vinner kontakt med ett amerikanskt auditorium. Detta är icke sken,
det är allvar och verklighet, fastän inte hela verkligheten ännu. Minst
av allt är det hyckleri. Det är mänsklig strävan.
En av dem som skriver detta har i två år haft till särskild uppgift att
bli expert just på Amerikas sociala brister och han vet mer om dessa
brister än kanske någon annan som skriver på svenskt tungomål. Han
vet rätt noggrant hur mycket mer av ondska, orättfärdighet och svaghet
det ännu finns kvar i Amerika än i Sverige. Men han har även lärt sig
hur mycket mer det också finns av godhet, rättfärdighetslidelse och
överdådig styrka. Den moraliska polspänningen är så mycket högre
i den amerikanska civilisationen.
Till slut blott ännu ett påpekande. Detta samhällsetos är först och
främst de gamla amerikanernas ärvda åskådning, deras revolutionära
fäders tro som de med stolthet vårdar och värnar. Det är även en
bekännelse för dem, vilkas förfäder invandrade efter revolutionen men
dock för så pass länge sedan, att de helt identifierat sig med de gamla
rotfasta amerikanerna. Dit hör redan majoriteten av engelsmän, irländare,
tyskar, holländare och skandinaver i Amerika. Utanför denna kärna
av den amerikanska nationen står de stora grupper som där i en annan
mening än i Europa kallas minoriteterna. De är mestadels fattigare,
osäkrare, kultursvagare. Det märkliga är nu att dessa minoriteter —
de nya immigranterna, judarna, negrerna — icke själva skulle kunnat
uppfinna en samhällstro, som mera direkt svarar till deras intresse än
just detta system av amerikanska ideal.
Så har det alltså hänt att i Amerika de säkra, rika och mäktiga av
konservatism och de osäkra, fattiga och svaga av behov hyllar samma
sociala ideal. Detta är, mer än landets militära trygghet, dess höga
levnadsstandard och på alla livets områden blomstrande kultur samt
dess väldiga ännu ej på långt när utnyttjade materiella resurser, vad
som gör Amerika stort och framtidsdugligt.
Bakom ligger den historiska verklighet, som gör det förklarligt att
det kan ligga en — låt vara vågsam — appell till alla de hundratrettio
millionerna i ett yttrande av Roosevelt sådant som detta: ”Glöm aldrig
att vi alla är ättlingar av upproriska revolutionärer och fattiga
immigranter.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
