Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
Det bör tryckas på generositeten såsom grund. Amerikanen dyrkar
framgången. Det hör till det mest uppenbara i hans skaplynne och är
ständigt föremål för hans egna och andras ironiska kommentarer. Vad
som besynnerligt nog i det sambandet aldrig framhålles är att
fram-gångskulten icke är själviskt inställd utan också medmänniskoinriktad.
Det är ju dock huvudsakligen andras framgång han gläds åt och yvs
över. Han identifierar sig med dem som lyckas och det till på köpet även
om det är på hans eget trängsta område. För en svensk är detta drag
rörande och helt fantastiskt: han finner vetenskapsmän som är
uppriktigt glada och stolta över sina kollegers insatser, konstnärer som
beundrar sina konkurrenters verk! Detta är rentav regel. Folk talar inte
illa om varann. Och så hela samhällsskalan igenom. Den psykologiska
grunden till framgångskulten är från den synpunkten en lägre utvecklad
personlig snålhet än vi är vana vid i den Gamla Världen.
Själva ”lyckas” ju de nittionio av hundra blott genom att ställa
kraven på framgång synnerligen måttliga. Detta är sant —• fastän
naturligtvis i lägre grad — även i de stora möjligheternas land. Men det
besynnerliga med den ordinäre amerikanen i det läget är, att han då inte
bygger upp ett surt livsförsvar, att han inte låter sina egna felslagna
förhoppningar leva ut i avundsjuka mot dem som har större tur och
skicklighet och bli till en snål, nedskruvande livs- och
människoinställ-ning. Det besynnerliga är, att det i Amerika finns så litet av den eljest
så förklarliga benägenheten att dra ner den som höjer sig. I stället
skjuts han på. I Amerika är det helt enkelt osant, att ”ingen är profet
i sitt fädernesland”. Profeterna i Amerika har, hur konstigt det än låter,
sitt naturliga stöd till och med i sin egen stad och sitt eget yrke. En
presidentkandidat räknar alltid säkert att ha sin stad och sin stat.
Han är hemortens ”favorite son”, som termen lyder, och börjar helst
sin kampanj där för att få hembygdens förtjusning som startlycka.
Amerika har heller aldrig blivit ”de misslyckade geniernas land”. För
det slagets sorgsna romantik är amerikanen alls inte öppen. Genierna
blir tydligen, prosaiskt nog, ”lyckade” oftare. De kommer att uträtta
någonting mer och någonting i rakare linje med sina personliga
förutsättningar än att ge småstaden eller den trängre umgängeskretsen sin
bisarra charm.
Man möter i Amerika så ovanligt få människor, som går och ruvar
över felslagna förhoppningar och brustna ambitioner. De förgrämda är
nästan obefintliga. Det tycks också vara ont om denna, i den gamla
världen så vanliga typ av byråkrat eller intellektuell, som finner sitt
livs rikaste glädjeämne i att hindra andras strävanden, att finna
blot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
