Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
67
I en åsiktsstudie för någon tid sedan tillfrågades ett representativt
urval av det amerikanska folket, vilken utomeuropeisk nation givit
Amerika de bästa medborgarna — engelsmän, irländare, tyskar, holländare,
italienare, greker etc. Tyskarna fick högsta rummet av alla, även före
engelsmän och skandinaver. Samtidigt konstaterades emellertid att en
överväldigande majoritet var starkt antinazistisk. Amerikanen, som är
långt borta från Europa och naturligtvis söker sina paralleller på nära
håll, förbinder snarare nazismen och överhuvudtaget de totalitära
åskådningarna med katolskt och latinskt väsen, sådant han känner det
från katolska kyrkans hierarkiska styrelsesätt och absoluta lydnadskrav
på de enskilda människorna och från den organiserade gangsterismen
i metropolernas slum, vilken ju i stor utsträckning anses vara bemannad
av italienare. Vad han menar sig veta om nazismen erinrar honom
minst av allt om de i Amerika hyggliga, sociabla tyskarna.
Olikheten mellan de två typerna av ledarskapsideologier får sitt mest
tydliga uttryck i maktgrunden till ledarskap. Denna grund är i Amerika
fritt val av folket. Den amerikanska demokratin har i själva verket sitt
särmärke även som demokrati i detta, att valmännen själva förbehåller
sig att välja ett mycket större antal av de samhälleliga funktionärerna.
I andra demokratier ligger det ju i regeringens eller lägre
administrativa och judiciella organs hand att utse en stor mängd av de personer,
som i Amerika i allmänhet väljs direkt: domare, åklagare, polischefer
och chefer för olika grenar av den statliga och lokala administrationen.
Det är betecknande för samma tendens att, även när det t. ex. lagts i
presidentens hand att utse regeringsmedlemmar och ledamöter av Högsta
domstolen, så har kongressen förbehållits kontroll- och vetorätt. Denna
olikhet har naturligtvis sin historiska förklaring däri att, medan hos oss
och även i England demokratin utvecklat sig på så sätt att
folkrepresentationen gradvis stegrat sitt inflytande över regeringen framemot
parlamentarismen, varvid det varit naturligt att regering och
administration i huvudsak behållit sina gamla funktioner under en allt starkare
allmänpolitisk kontroll från representationens sida, så har den
amerikanska demokratin skapats med ens genom en revolution. Det var då
i stället naturligt att i högre grad behålla åt valmännen direkt makt över
tillsättningen av funktionärer.
Vare därmed hur som helst och medgivet även att det finns stora
växlingar från stat till stat — det allmänna omdömet gäller att den
amerikanske medborgaren väljer mycket flera funktionärer än en svensk
medborgare. Det finns stater i Amerika där väljaren får betjäna sig
av en vallista flera fot lång. Det viktiga är nu att den vanliga amerikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
