Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
—- även om han som förnuftig människa kan finna sig i och faktiskt
finner sig i vissa inskränkningar betingade av praktiska skäl och
genomförda i laga ordning — i det väsentliga inte är beredd att ge upp sin
rätt att välja ej blott representanter utan även funktionärer. Mer än
någon annan medborgare i ett demokratiskt land håller han på rätten att
själv få välja och att få välja i ordets egentliga mening. Teorin är
att han vill ha ett minimum av personer över sig, som han inte valt
direkt. Han är på den punkten nästan primitivt demokratisk. Han står
här extremt på motsatt sida till de autoritära lärorna.
Och dock — och däri ligger den socialpsykologiska paradoxen —
den som är vald ges för den tid han är vald en mycket större personlig
makt, än vi är beredda att ge våra representanter och funktionärer.
Fler av de offentliga uppgifterna lämnas i händerna på enskilda
personer. Den lokala administrationen saknar vårt högt utvecklade system
av nämndedemokrati. Kommunen styrs inte av en mängd
lekmannastyrel-ser som hos oss utan av enskilda funktionärer. Funktionärerna är
emellertid i högre grad folkvalda.
Det är allmänt bekant, att den amerikanske presidenten har en makt
som vida övergår statschefernas i andra demokratier. Men det är här
fråga om en mycket djupare samhällelig och psykologisk realitet än
presidentens statsrättsliga ställning. Genomträngde icke denna princip
hela socialstrukturen, samhällssynen och människosynen, är det för
övrigt tvivel underkastat, om presidenten verkligen skulle ha lyckats
bevara denna extraordinära makt genom tiderna. Var och en som
utsetts att stå i spetsen för något vad det vara månde, får, så länge det
varar, en mycket större bestämmanderätt och ett mycket större
oberoende än vi är vana att ge honom. Detta gäller rektorn vid ett
universitet likaväl som ordföranden i en fackförening. Det gäller mayorn
i en stad och ledaren för en vetenskaplig undersökning, biskopen i en
kyrka, ja ledaren av en söndagsskola. Det gäller ordföranden vid ett
möte. Det gäller naturligtvis i synnerhet affärs- och industriledaren.
Det spörsmålet kan med all rätt resas: Hur har det varit möjligt att
likväl behålla balansen? Hur kan det i årtionden ha getts så mycket
makt åt representanter och funktionärer i ett land utan att demokratin
förlorats?
Den frågan är inte fullkomligt främmande för amerikansk offentlig
diskussion. Varje gång landet haft en riktigt handlingskraftig och
populär president — och långt innan de nya diktaturerna rest sig som
varnande och hotande exempel på Europas kontinent — har hans
mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
