Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
69
ståndare pekat på faran att han skulle komma att tillägna sig diktatorisk
makt. Likväl vågar vi påstå att få amerikaner verkligen i sitt hjärta
hyst allvarligare farhågor för demokratins bestånd i deras land. Det är
med den gamla diktaturfaran i Amerika liksom med den nya faran för
en tysk-japansk invasion, som ju just nu spelar en viss roll såsom
argument för upprustningen. Den har varit ett svepskäl för andra skäl,
den har varit ett negativt sätt att uttrycka något motsatt positivt man
menar, och alla amerikaner har hela tiden innerst inne vetat av det.
Åtminstone vad gäller demokratins inre faror känner man sig i grunden
säker och det är i denna säkerhetskänsla man kunnat fortsätta att
delegera så mycken personlig makt till representanter och funktionärer.
Vilka är då de demokratiska spärrarna som gjort detta möjligt?
En spärr är själva väljandet. Det är icke minst ur denna synpunkt
som den enträgna vaksamhet, varmed den amerikanske medborgaren
insisterar på att få välja själv, har sin uppgift i den amerikanska
balansen mellan demokrati och ledarskap. Väljandet blir en desto
betydelsefullare säkerhetsspärr för demokratin av den orsaken, att den
amerikanska demokratin vanligen sörjer för en snabb omsättning av
representanter och funktionärer. Kanske på ingen punkt arbetar den så
olika mot vår som på denna. Cirkulationen är således den andra spärren.
Majoriteten av ledamöter i den svenska riksdagen är ju faktiskt säkra
om att bli återvalda även nästa gång. Säkerheten är större, ju större
det parti är de tillhör. Detta ställer vår riksdag i särskilt hög grad
oberoende gentemot det som i Amerika kallas pressure groups,
organiserade åsikts- och intressegrupper, som söker binda representanterna. Men
återvalssäkerheten ställer dem även rätt oberoende gentemot den
allmänna opinionen inom valmanskåren, och det inte bara mellan valen
utan — med den fasta organisation partierna numera har — även vid
valen. Oberoendet mot särgrupper måste nog ur flertalet synpunkter
bedömas såsom fördelaktig; oberoendet av valmanskåren kan under vissa
förhållanden vara skadligt eller rentav farligt.
De svenska riksdagsmännen har denna säkerhet att bli omvalda delvis
redan på grund av det proportionella valsystemet i Sverige, som ju
förminskar valutslagets storlek och gör att ett flertal mandat kan betraktas
som säkra redan före valet. Valmanskåren har ju ingenting annat att
reagera mot och välja mellan än partierna; den enskilde
riksdagsmannens inställningar eller gärningar blir knappast bedömda genom att han
blir vald eller icke vald. Men valsystemet skulle inte hjälpa om vi inte
dessutom hade en fast senioritetsregel, som tillförsäkrar var och en
hans gamla tur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
