Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ledarskap och folkvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
LEDARSKAP OCH FOLKVÄLDE
En svensk riksdagsman skall ju nästan ha begått ett brott för att inte
bli uppsatt igen, när det blir nyval. Denna regel befästes genom att
efterföljas. När regeln som hos oss blivit tradition, skulle det framstå
som en kränkning och en personlig förföljelse, om någon ratades. Det
bör understrykas att våra vänsterpartier och särskilt nu det stora
socialdemokratiska partiet icke reagerat mot regeln utan tvärtom i praktiken
följer denna ännu mer linjalmässigt än de andra. I arbetarpartiet har
det sitt samband med att partiet är så stort och därför har anspråken
på sig att vara frikostigt med platserna. Personliga prestige- och
för-sörjningshänsyn kan givetvis inte ges lika stort utrymme, om ett parti
bara råder över en plats i en valkrets.
Regeln gäller emellertid inte bara i riksdagen och allmänt i politiken
utan i allt offentligt liv, all gruppverksamhet. Den har till och med trängt
ut i det fria näringslivet. Den som blivit utsedd till någonting hos oss,
vad det vara månde, anser sig själv och anses av andra ha en slags
väl-förvärvad rätt att få sitta kvar, om han inte grovt missvårdat sitt
uppdrag. Det är naturligtvis här i sista hand fråga om en tradition
nedärvd från byråkratin, som särskilt under sjuttonhundratalet hade
möjligheter att ordna upp för sig i landet.
Detta svenska system har sina goda sidor. Det ger personligt oberoende
och självständighet åt den enskilde representanten och funktionären;
det ger möjligheter för en person att långsamt växa in i en uppgift och
verkligt bli tränad för den. Ä andra sidan konserveras därigenom
säkerligen ofta medelmåttighet i vårt politiska och i hela vårt kulturella
liv. Det lägges en allmän hämsko på nya uppslag och idéer, som
ständigt belastas med sisyfusarbetet att långsamt vända tankebanorna på
gamla inkörda och säkra representanter och funktionärer. Men
antydningen om våra svenska förhållanden är inte gjord närmast för att
berömma eller kritisera utan blott för att sätta den rätta bakgrunden
till några påpekanden om Amerika. En amerikansk kongressman — om
han inte kommer från de mindre demokratiska sydstaterna med deras
enpartisystem eller nått en mycket stark personlig auktoritet bland sina
väljare — är sannerligen inte alls säker om att bli omvald. Och det är
inte heller någon annan vald representant eller funktionär inom unionen,
staterna eller kommunerna. Trots en del viktiga undantag som givetvis
får helt försummas i denna översiktliga analys är det likväl i det stora
hela sant, att den som i Amerika blir utsedd till någonting förvärvar
därigenom ingen säkerhet för att få uppdraget förnyat. Då detta är
grundtraditionen, så ligger det naturligtvis heller inte någon förnär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
