Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
Denna spontaneitet, som tillåter mer liv i den amerikanska vardagliga
samlevnadskulturen, kommer barnen till godo. Glädjen över barn inte
bara känns utan den erkänns. Den tidigare delen av det mänskliga
levnadsloppet tillätes ett nästan lika respekterat personlighetsutrymme som
den senare. Familjens krav på en yrkesman och familjeförsörjare står
inte så självklart under i konkurrensen med arbetets. En affärsman kan
där mycket lättare än här avkorta en konferens med ursäkten, att han
”lovat sina barn” att vara med dem en viss tid.
Detta i sin tur sammanhänger med att inte endast familjebandens
styrka bevarats genom civilisationens förändringar utan att respekten för
barnen också stärks av en mer intellektualiserad insikt om ansvaret för
dem. Det är alltså inte fråga om bara naivitet. Den vitt spridda
föräldra-fostran — rörelsen för child study — har verksamt bidragit att prägla
hela det amerikanska samhället med denna hänsyn till att växtrum skall
ges barnen. Ett exempel kan igen tas från konkurrensen mellan familj
och arbetsliv: en amerikansk arbetsgivare finner det naturligt medan
en svensk troligen skulle bli förvånad eller rentav förtörnad, om det
begäres att barnen av pedagogiska skäl någon gång bör få göra ett
besök på faderns arbetsplats.
Vuxna personer känner på ett helt annat sätt än i andra länder över
sig ansvaret, att barnens varje kontakt med dem blir fostrande. Det
avhåller dem från en hel del, som i barnens ögon skulle bli ”dåligt
exempel”. Mycken puritanism hos amerikanerna, t. ex. deras motvilja att
svära, beror åtminstone delvis på deras uppfostrarmedvetenhet. Återigen
har man här ett exempel på hur generationerna står varandra närmare.
De har t. o. m. mer av en gemensam ordskatt; den ena generationens
vanemässiga uttryckssätt behöver inte hållas som förbjudna för den
andra. Även i mer positiv led kan man hos de amerikanska
genomsnitts-föräldrarna märka denna pedagogiska respekt för att barnen endast
kan utvecklas i ett stimulerande utbyte med de äldre. Men just därför
att ungdomstiden inte framstår som en så främmande livsform för
man-domstiden, känns inte heller detta ansvar så tungt. Man tycks helt enkelt
minnas bättre hur det kändes att vara barn och ung.
Detta ansvar för vad varje situation verkar till att utgestalta för
slags framtidsindivid av barnet känner den amerikanska föräldern säkert
långt medvetnare än den svenska. Det hejdar mycket slående och rytande.
Psykologistudiet där ute har lämnat så pass mycket riktig
människokunskap åt alla, att de vet att de medel man använder i uppfostran
bidrar att skapa barnens blivande livsstil. — Eller, för att säga det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
