Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
93
enkelt som sanningen är: man finner det mer förståeligt, att ett barn
ryter än att en vuxen gör det.
Det är ytterst detta, som ligger under uppfattningen, att amerikanska
barn är bortskämda. ”Bortskämda” är de givetvis i dens ögon, som själv
är fången i bekvämlighetsuppfostrans inställningar. Barn blir
nödvändigtvis obekvämare för både föräldrar och andra, om man vill att varje
situation skall få fostra dem till större livsduglighet. Då måste de ju
vänjas att höra artigt tilltal, erfara att löften alltid hålles och att vuxna
människor beter sig efter föreskrifterna. De måste få tala, inte endast
svara; få lära sig besluta, inte endast lyda; mottaga respekt för sina
ägodelar, inte endast avkrävas respekt för andras; erfara aktning för
sin individualitet, inte endast avtvingas aktning för andras.
Kanske ligger bredvid detta — under de senaste decennierna
intellektuellt odlade — fostrarintresse också en ännu allmännare
människovänlighet hos amerikanen. Han drar sig för att såra någon. Han vill i
allmänhet folk, och sålunda även barn, väl. Det vill naturligtvis också vi,
men amerikanen vill det betydligt mindre ansträngt och pliktbetonat,
betydligt mera rent mänskligt generöst. Detta hör återigen till de
intryck av olika länders kulturella temperatur, som det är svårt att dra i
bevis men lätt att påvisa på område efter område (i kapitlet om pressen
kommer några mer tydliga exempel igen). Denna större mänskliga
generositet är ett med förmågan att finna glädje i andra människor.
Kanske är det i sin tur ett resultat av uppfostran i en större
älskvärdhets tecken. De sociala sammanhangen är alltid kumulativa.
Vissa särdrag i den amerikanska civilisationen bidrar säkert slutligen
till att sätta uppfostran i centrum för både individernas och samhällets
uppgifter. Folkets starkare intresse för psykologi — deras glädje över
människovarianterna — skulle kanske kunna förklaras av att de haft
fler författare och vetenskapsmän i dithörande fack. Men troligare är
dock att både dessas förekomst och företeelsen själv — intresse för
människokunskap — främjats av att man levat i ett brokigt människohav,
där psykologiska jämförelser nästan tvingat sig på var och en.
Rasblandningen måste härvidlag ha varit en stimulans. Man måste grubbla
mer över människor med rasfrämmande anletsdrag för att veta var man
har dem.
Den starka omrörningen av individer med olika familj e- och
kulturtraditioner har också verkat till att markera personlighetsskillnaderna.
Hos oss i vårt lokalfärgade samhälle har så mycket kunnat tas för
självklart; vår undran har inte väckts. Inte heller har den varit lika
nödvändig som i Amerika, där individen i ett rörligare yrkesliv och
mång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
