Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
värdering. Detta ger uppfostran i U. S. A. dess styrka. Det spänner
folkets krafter att se vad som kan uppnås. Av båtlast efter båtlast av
europeiskt vanlottade har denna uppfostran åstadkommit ett kulturfolk
av framtidserövrande kraft. Liksom Sverige varit ett socialpolitiskt
fram-stegslaboratorium, har Amerika varit ett pedagogiskt.
Det klara medvetandet, att skolan är det viktigaste verktyget för att
forma morgondagens samhälle, måste göra skolproblemen
medborgerligt centrala. Så är också fallet i Amerika. Skolpolitiken enar utöver
åsikts- och partigränserna bättre än något annat. Skolfrågor intresserar
den stora allmänheten mer än i något annat land. Den vanliga
människan är sålunda i Sverige ojämförligt mindre berörd av vad som
händer i skolans värld, vilket hänföres till ett ”specialintresse”, som
för övrigt inte tas som en riktigt värdig sak för vuxna politiker om det
inte gäller själva skoladministrationen och organisationen. De djupare
uppfostringsproblemen anses passa så mycket bättre för ofarliga damer
som är ”socialt intresserade”. Men detta visar just, att man i Sverige
sätter skolintresset i periferin men i Amerika i samhällets mittpunkt.
Skolans större plats i det medvetandesutrymme som den allmänna
debatten har till sitt förfogande märks även i det mer vardagliga livet
i Amerika. Den kommunala stoltheten är aldrig så yvig som när den
talar om ”våra skolor”. Den enskilda människan som arbetare, affärsman,
kvinnoföreningsmedlem, läkare, borgmästare eller präst, griper ivrigt
varje tillfälle att konversera i uppfostringsfrågor. Det är heller aldrig
svårt att få stadens folk till ett diskussionsmöte i skolfrågor. Det är
särskilt lätt att pressa ut pengar ur de motvilligaste skattebetalare när det
gäller skoländamål.
Parentetiskt må här inskjutas, att själva vårt tafattare språk kanske
lägger vissa hinder i vägen för ett förallmänneligande av
uppfostrings-intressena eller i alla händelser ger ett tecken på den djupare
intressebristen. Det man i Amerika är allmänt inriktad på är ”education”, som
är allt och enar alla. ”Educational problems” har hos oss ingen
sam-lingsterm. Vi måste tala om åtminstone skolproblem och
uppfostrings-problem i skilda kategorier. Men vidare måste begreppet redan från
början sönderfalla i de olika problemen om undervisning, om
pedagogisk vetenskap, om folkbildning, om upplysningsverksamhet, om
yrkesutbildning, om omskolning, om konstens popularisering, och om mycket
annat, som först borde ges ett gemensamt täckbegrepp och endast i
andra hand spaltas i särintressen. ”Educational policy” är ännu
omöjligare att översätta. Det är inte skolpolitik. Och översätter man det till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
