Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
109
när den rör primitiva folk inte vill heta etnografi och etnologi, vilket
ju i själva namnet ger en överbetoning av rasen och i gärningen av
föremålsstudium. Redan på den egna kontinenten kan man finna sådana
praktexempel på en konsekvent och adekvat uppfostran för olika
samhällsuppfattningar som Kwakiutl-indianernas hierarkiska
konkurrenssamhälle och Zuni-indianernas älskvärt glammande samarbetssamhälle, där
givmildhet, skämtsamhet, lättsinne gör all hårdhet i uppfostran både
omöjlig och onödig. Antropologer som Boas, Malinowski och Margaret
Mead blir därför de förnämsta drabanterna åt Dewey, Kilpatrick och
Thorndike bland de pedagogiska reformatorerna. Från andra sidan
stödes de av sociologins rika utveckling i Amerika, som likaså
understryker moralens och uppfostrans relativitet, i det att de båda måste
avpassas för det samhälle där de skall fungera.
Uppfostrans värdepremisser borde alltid föregå inte bara varje
utredning utan hart när varje uttalande i uppfostringsfrågor. Alltför få
är de människor som inför sig själva bestämt och för samhällets
räkning vill föreslå, huruvida uppfostrans mål skall vara lydnadsmänniskor,
konkurrensmänniskor eller samarbetsmänniskor. Dessa tre möjligheter
torde enklast kunna sammanfatta de olika huvudlinjer, under vilka man
kan se all uppfostran.
I Amerika har man åtminstone valt klart såtillvida, att man bestämt
frånsagt sig alla anspråk och all önskan att skapa lydnadsmänniskor. I
varje föräldracirkel skall man finna den bildningen väl insupen, att man
förstår lydnadens samband med en auktoritär samhällsuppfattning. Det
”gamla samhället” — oftast med europeisk lokalisering — byggde på
furstens, kyrkans, arbetsgivarens och husfaderns auktoritet. Hans
personliga maktbefogenhet måste man uppfostras att icke betvivla för att
samhället skulle fortbestå lika; även hans godtycke måste man
uppfostras att endast fördraga. I den samhällsbilden var faktiskt alla gamla
sanningar sanna och alla gamla uppfostringsnormer ändamålsenliga:
”det skall böjas i tid det som krokigt skall bli”, ”din vilja står i skogen
och växer”, ”barnen måste lära sig att lyda”, ”tig och tala inte förrän
du blir tillfrågad”, ”du hör vad jag säger”, ”inte resonera, bara
marschera”, ”aga skadar ingen” etc. Respekt för överhet, lätthet att
underordna sig, en kuvad vilja, ögonblicklig hörsamhet gentemot ledarens
befallningar, undertryckt kritik, tystnad i ledet, marscherande i takt —
med ett ord: svaghet underifrån och ledning ovanifrån är den ordning
av mänskliga relationer, som gör lydnad till uppfostrans mål.
Amerika vet både varifrån den gamla traditionen kommer och vart
den moderna tendensen leder. Både i det gamla ståndssamhället och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
