Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
den moderna diktaturen ser folket sina klara fiender. Därför uppfostrar
man inte heller människor efter deras modell. Lydnadsuppfostran har
ingen allmän sanktion.
Frihetens parti gentemot tvångets i uppfostran tar man alltså i
Amerika inte bara på grund av böjelse utan på grund av ett medvetet val
och på grundvalen av en utvecklad filosofi. Men sedan börjar splittringen
i måltänkandet och därför också förvirringen eller åtminstone
ojämnheten i praktiken. Vad frihet bör vara vet man nämligen inte lika väl
som vad det är som tvång inte bör vara. Målsättningen har icke satt
mot varandra de två återstående möjligheter som ovan angavs, nämligen
konkurrensmänniskan mot samarbetsmänniskan. Dewey och många andra
har naturligtvis sagt många förträffliga saker om samarbete som ett
nödvändigt gott i uppfostran för det samhälle man vill förverkliga. Men
individens frihet har varit det slagord som haft lättast att vinna anklang
i individualismens Amerika. Man har på det teoretiska planet inte nått
fram till en avvägning, där samarbetet ställts i detaljerad motsättning
till konkurrensen. Den liberala traditionen har varit för kär,
frihets-idealet för betvingande.
Det värdefulla som man velat betona i frihetsuppfostran har alltid
ställts i motsättning till lydnadsuppfostran. Ur det slagordsmångtydiga
begreppet individualism har man som mål för fostran gripit ut kravet
att göra människan personligt självständig gentemot tillfällig överhet
och kollektivistisk passivitet. Viljans och intellektets utveckling till
personligt ställningstagande, till kringsyn, rörlighet, egen beslutkraft har
ryckts fram i förgrunden på bekostnad av mer passiva dygder.
”Ingen är en god lärare, som inte kan glädja sig över en elevs
förmåga till självständighet, även när det tillfälliga utslaget är riktat mot
en själv”, har man drivit som kriterium på en god lärare, vilket låter
mycket främmande för den som i stället är van att höra som främsta
lärardygd omtalas förmågan att hålla disciplin. Själva den sista tanken
är otänkbar i Amerika. Den som i Sverige berömmes som ”en god
disciplinkarl” skulle nästan säkert vara underkänd som pedagog i det
landet. Värdeskalorna är olika.
Självständighet i arbete och inställningar har uppmuntrats i skolorna.
Förmågan att planera, att fatta beslut, att fullfölja ett arbete över längre
tidsperiod än från läxdag till läxdag, att ta ett förtroendeuppdrag, att
uppträda offentligt har alltid fattats som medhörande i skolans mål. I
dessa hänseenden har den amerikanska skolan troligen en mycket stor
andel i att människorna där ute har varit så effektiva, så redo att
ta initiativ och bryta nya vägar, att reda sig självständigt i så ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
