Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
liberalismen och den har därför odlat även andra ideal, som mjukat
upp syftena. Den amerikanska individualismen har alltid haft ett
humanitärt inslag och ett krav på hjälpsamhet grannar emellan. Religionen
har stött den inriktningen. Ingen pedagogisk teoretiker kan heller
anföras för en regelrätt konkurrensuppfostran.
Det egendomliga är alltså att i praktiken har konkurrensuppfostran
inte drivits så långt som i Sverige eller som i Frankrike. Troligen har
detta mer berott på amerikanernas här ofta omtalade drag av spontaneitet,
älskvärdhet och generositet än på någon pedagogisk målsättning.
Skolarbetet har redan under denna liberalistiska epok varit mycket mindre
lagt för betyg, skoltimmarna mycket mindre avsedda för förhörskontroll,
disciplinen mycket mindre uteslutit samverkan mellan kamraterna, lärarna
mycket mindre verkat som domare och ämbetsmän. Till slut har examina
betytt mycket mindre i ett land, där ingen fast tjänstemannakår med
fastställd nådig meritordning fanns och där till följd av den febrila
expansionen vägarna in i yrken och upp mot karriärer stått öppna åt
så många håll.
Det amerikanska samhället har varit ärkeliberalt men dess uppfostran
har trots detta varit endast milt liberal. Den har lyckats ge
samarbets-uppfostran utrymme, även om den ännu icke medvetet fixerat
sam-arbetsmänniskan som uppfostrans mål. I den mån man önskar att
demokratin skall vinna över individualismen, samordningen över
konkurrensen borde emellertid detta mål nu uppställas.
En demokratisk ordning förutsätter ett ständigt samspel mellan
individer. Den betyder — ekonomiskt, socialt och kulturellt — en
arbetsfördelning mellan individer, som väl må vara självständigt särpräglade
men som varken bör vara hatiskt aggressiva eller slaviskt underordnade.
Den kräver en integration, där egenintresse och medmänniskointresse väl
må uppnå en viss kraftspänning, men där människorna icke bör vara
helt bestämda av vare sig jag-drifter eller överhetslydnad.
Både amerikanskt och svenskt samhälle torde numera allmänt vara
berett att i princip bejaka en dylik målsättning i uppfostran. Omsatt i
vardagskrav måste detta innebära, att både hem- och skolatmosfär skall
påverka de unga till attityder, som är demokratiska, och inträna dem
i sådana vanor, som gör samarbete naturligt. Hur Amerika lyckats
förverkliga detta praktiskt i sin skoluppfostran skall här i det följande
något belysas.
Den svenska samhällstypens förhållande till sin uppfostran är
betydligt oklarare. Målet är hos oss valt med större bestämdhet:
demo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
