Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
113
kratisk folkfrihet och kooperativt samhällsansvar. Men uppfostran som
ett medel att nå detta mål har icke granskats. Det skulle annars stå
klart för envar, att vi infört mycket starka element av konkurrensfostran,
framför allt i vårt skolväsen. Detta är så mycket egendomligare som
vi ingen tradition har från ett hårt konkurrenssamhälle och inte heller
från en individualistisk doktrin så stark som den amerikanska.
Fastlåsningen på 1800-talet i en reglementerad klassundervisning, den starka
betoningen av prestigetävlan på grund av läxförhörens,
betygskonkurren-sens och i läroverken anmärkningssystemets centrala plats samt
förbudet att samarbeta på lektionstimmarna har medfört, att
samarbets-landet Sverige kommit att mindre förverkliga en samarbetsfostran än
konkurrenslandet Amerika.
Uppfostrans mål må formuleras olika av olika samhällen och
åsikts-grupper. Ofrånkomligt är däremot kravet, att ett samhälles praktiska
fostran ställs i förhållande till de erkända normerna och i folket levande
idealen. Så har i vårt land icke skett. Det socialt demokratiska Sverige
har inte gjort om sin uppfostringsmall tillräckligt målmedvetet. Detta
kan bli farligt för framtiden. Men det kan också bli en stor uppgift som
väntar oss.
Denna svenska tröghet att göra om skolan, att intressera sig för de
allmänna skolproblemen och att bekosta pedagogisk
forskningsverksamhet ter sig mycket svårförklarlig i en detalj belysning, som den kan få
från Amerika. Det landets erfarenheter av den svenska folkstammen
tycks nämligen motbevisa varje försök till ursäktande påstående, att vi
skulle ha någon typisk brist i själva våra rasanlag. I Amerika, där
pedagogiken dock har så mycket med psykologin att göra, märker man
nämligen just på detta område särskilt talrika insatser av svenskar och
svenskättlingar. Det är lika lätt att finna svenskarna överrepresenterade
i universitetens psykologiska och pedagogiska fakulteter och bland
skolornas högre funktionärer som det är att finna dem underrepresenterade
bland landets nationalekonomer eller poeter. Detta väcker någon
eftertanke. Vår pedagogiska senfärdighet kan tydligen knappast bero på rasen.
Den måste nog bero på kulturmiljön.
Den amerikanska skolan är stadd i ständig nydaning. Den är
banbrytande för hela världens skolväsen. Detta gäller emellertid inte endast
det innevarande seklet. Tvärtom gör det en nutida betraktare svårmodig
att konstatera, hur ödesdiger isoleringen mellan den europeiska och den
amerikanska kontinenten var under 1800-talet. Vi kämpade visserligen
under denna period fram vår folkskola, vilket var ett socialt stordåd
8. — M y r d a l, Kontakt med Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
