Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Uppfostran i samhällets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN I SAMHÄLLETS MITT
129
svann med Lancastersystemet har våra skolor saknat en metod för
samarbete mellan eleverna. Endast i den fostran skolan ger utanför schemat
— idrott, dramatik, skolfester — kan det återfinnas.
Den amerikanska skolan har gått vida längre. Den försöker
konsekvent efterleva det som tydligen är även våra ideal. Grupparbeten
är vanliga i skolan. Ett avsnitt av historieläxan redovisas t. ex. som
samresultat för en grupp. Var och en genomarbetar stoffet från en viss
synpunkt. Det blir diskussionen som ältar in kunskapen. Själva
kun-skapssökandet blir ett aktivt letande, inte ett själlöst eftersägande.
Stoltheten över prestationen kommer att gälla gruppen, inte jaget. De svaga
i klassen kan ges uppgifter, som även de lyckas med. Framställningen
inför klassen befordrar offentligt framträdande. Man vänjer sig att
röra sig hemvant över ett större område, som är aktuellt på en gång
och förlorar inte sammanhanget mellan vad som stod överst på vänster
sida och vad som stod nederst på höger. De som för tillfället endast
lyssnar, lyssnar med större intresse än till det monotona upprepandet
av lärobokens ord. De tillåts pröva sin egen förmåga till kritik och
hålls inte som slavar under det tryckta ordet.
Det finns inte en sak, som inte talar till den samarbetande
arbetsskolans fördel. Inte ens motargumentet ”de stora klasserna” duger. De
amerikanska skolklasserna är inte små. Något riksmedeltal finns inte,
men i de flesta stater är klasserna större än i Sverige. Den klass av
11—13-åringar i columbiauniversitetets demonstrationsskola i New York,
som vi följde på närmaste håll, tog 35 elever. 50 barn är inte ovanligt
ens i ”moderna” amerikanska skolor. En viss avlastning sker dock;
dels genom att en pedagog är stationerad i biblioteket, där några av
barnen kan söka hjälp; dels genom att klassen under övningstimmarna
i matlaboratoriet, slöjdverkstaden o. s. v. delas i mindre grupper och
dels genom att klassföreståndaren under dessa timmar ej undervisar i
andra klasser. Den fria tiden använder han till individuell handledning
av vissa elever, till arbetets planläggning och kontakt med föräldrar.
I själva verket torde arbetsskoleidén med sin integration av smärre
grupper, sitt utnyttjande av självverksamheten och av den inbördes
hjälpen vara mer effektiv än klassundervisningsprincipen just i stora
klasser. En lärarcentrerad undervisning, där varje elev skall aktiviseras
av läraren, fordrar mindre klasser för att vara god. Progressiva metoder
är säkerligen mer skolekonomiska. Men detta fordrar givetvis att
lärar-stammen är utbildad för denna skolform. Om för klassundervisning
utbildade lärare kan göra modern pedagogik — och därpå har vårt land
många framstående exempel, ehuru så gott som uteslutande inom folk-
9. — Myrdal, Kontakt med Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
