Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
framtid i Amerika. Varken puritanernas ättlingar eller de inströmmande,
fattiga och jordhungriga immigranterna från Europa var inställda på
någon mjäkighet. Här fanns en chans för alla, men det var vars och
ens egen sak att ta den till vara. Här levde man på sin egen risk.
Pionjärandan, traditionen från ”the frontier” som under årtionde
efter årtionde långsamt trängdes mot väster, stämplade amerikanen
djupt. Som han är i dag kan han inte förstås och förklaras utan den.
Vi tror —■ och hoppas —■ att det heller inte skall vara möjligt om hundra
eller tvåhundra år. Denna anda är starkt individualistisk. Det finns
ett hårt drag i den. När ödemarken underkuvas och vinnes för odlingen
är det många som går under. Det kan inte få dämpa optimismen,
offensivandan. Inbördes hjälp finner emellertid även ett högre värde.
Pionjärerna var inte omänskliga. De gav och de behövde varandras
stöd. Men ute på odlingsfronten långt borta från den offentliga
byråkratin blev hjälpen inte statligt organiserad eller överhuvudtaget
organiserad alls. Det var inte fråga om socialpolitik utan om kristliga
grannars inbördes sammanhållning. Ute på fronten danades mycket av
det som nu är amerikansk kultur. Där vidmakthölls och stärktes
individualismen men där vårdades och utvecklades även den praktiska
humaniteten.
Nationens ekonomi expanderade oavbrutet. Industrialiseringen är som
mycket annat äldre i Amerika än i Sverige. Alla kurvor steg
oavbrutet uppåt och brant uppåt. Utvecklingen bröts med jämna mellanrum
av våldsamma kriser men de var alltid övergående. Den affärsman
som det ena året hade förlorat allt vad han ägde kunde det nästa året
ånyo stoltsera som förmögen. Det fanns så stora möjligheter i alla
riktningar. Arbete fanns det alltid bruk för — utom tillfälligtvis — och
ingen, som verkligen ville någonting och dugde någonting till, behövde
frukta att gå under, så länge han var ung och frisk och kunde arbeta.
Och ungt var det mesta folket i immigrationslandet.
Man vande sig därför att inte ta sig så hårt av vare sig sina egna eller
andras ekonomiska olyckor. Den som gick under behövde inte göra
det på ort och ställe. Han drog sig av stolthet bort från dem som kände
honom. Fattigdomen blev anonym och därför inte så påkostande att
iaktta. Släktingarna i Chicagos slum plågade inte samvetet på bönderna
i Minnesota eller Dalarna genom ständig åsyn. Individualismen kunde
stegras, därför att riskerna av den förtonade ut i vimlet på grund av
själva den geografiska rörligheten.
Individualistiskt stolt kunde den stora mängden av amerikaner hålla
sig upp till krisen 1929 och den långa djupa depressionen under
trettio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
