Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
135
talet. Då händer detta märkliga att den amerikanska individualismen
tvingas att bli social. Den sociala samhörigheten blir till ett ansvar.
Denna förändring är vittgripande. Den är den största förändring som
någonsin skett inom amerikansk samhällssyn sedan revolutionen. Men
den skall heller inte överdrivas. I det väsentliga är amerikanen alltjämt
individualistisk, även om han i större utsträckning än förr är beredd
att bruka den offentliga makten till att reglera både inkomsterna och i
vissa hänseenden även produktionen och konsumtionen.
Den amerikanska individualismen är outrotlig, den verkar på
främlingen nästan instinktiv. Den är obändig som en naturkraft. Den bottnar
i den vanliga amerikanens lidelse att ha så litet tryck över sig, så stort
livsutrymme kring sig som möjligt. Han är otålig gentemot offentliga
regleringar. Han vill ogärna organisera sig. Han vill leva som han vill
— arbeta var han kan; köpa vad han vill, var han vill och när han
vill; parkera sin bil där det går; säga vad han vill och tycka vad
han vill om allt i hela världen. Han vill kunna skryta med att ”han klarat
sig själv”. Ärvda förmåner har lägre social prestige. Därför värderas
högre att ha det mått på individens egen duglighet, som det ensamma
ansvaret på den ekonomiska vädjobanan ger.
Han är lycklig över att det inte finns någon central folkbokföring
över honom som hos oss. Alla försök att förbättra befolkningsstatistiken
möter detta motstånd att amerikanen inte vill bli ”registrerad”. Han är
glad att vara medborgare i en kontinent, där det inte står tullsnokar
vid statsgränserna. Han vet att om den lagstiftande församlingen i hans
stat genomför en reglering som hindrar honom, så kan han flytta sin
verksamhet till en annan stat. Ja, han vet att om han skulle få
häktningsorder på sig i en stat, så kan han ta sin bil och resa över till en
annan stat och i lugn och ro avvakta den grundligare utredning, som
kanske skall visa att häktningsordern är oberättigad.
Allt detta och mycket mer utgör den amerikanske medborgarens
frihet, och han vill se starka skäl för att ge upp även obetydliga detaljer
av den.
Men när det skall skildras hur den amerikanska individualismen
omsider blir social kan det vara skäl att börja med den iakttagelsen, att
det alltid funnits drag av inte bara frihet utan även jämlikhet i den.
En ann är så god som en ann, tänker amerikanen mer följdriktigt och
mer ofta än medborgarna i de flesta andra nationer.
Som alla vet tar sig demokratismen tydliga uttryck redan i
samlevnadsformerna. En man tar inte av sig hatten för en annan man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
