Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
Till demokratismen i Amerika — liksom i lägre grad hos oss —
har kraftigt bidragit den starka sociala mobiliteten. I kanske nio fall
av tio har den högt uppsatta amerikanen nära släktingar som arbetar
i jorden eller vid fabrikerna. Blodet är tjockare än vattnet; i
släktförbindelserna ligger en grund till förståelse över klassgränser och den
tränger djupare än social spekulation. I detta samhälle är det alltjämt
en ära att vara selfmade. Det behöver här inte ens betyda brist på
högre bildning eftersom det ju är mycket vanligt att fattiga unga
människor går igenom skolor och universitet utan ekonomisk hjälp, d. v. s.
försörjda under studietiden genom eget arbete.
För en industriman är det fortfarande en heder, om han börjat sin
verksamhet med att sälja tidningar eller skosnören. För en
presidentkandidat är det likaså alltjämt — och inte minst i de högre lagrens
uppfattning — en egenskap som skapar prestige om han är född i en
timmerkoja. En svensk kan knappast undgå att bli road när han vid
ett presidentval får se så många av kandidaterna avporträtterade i
allehanda rustika situationer — i skjortärmarna uppklivna på en
gärdsgård samtalande med släktingar i jordbruket; eller med foten på en
spade i en trädgårdstäppa; eller sysslande med kreatur. Men vi bör ha
fullkomligt klart för oss, att en amerikan som infunne sig vid öppnandet
av vår riksdag skulle vara lika road, när han såge hela den gamla ståten,
såge rikets prinsessor inträda på läktaren i Rikssalen och göra stora
hov-nigningen för folkets representanter, medan folkets representanter —
dagen och tillfället till ära iförda vit halsduk, med svarta benkläder under
den valfria överrocken och med stormhatten i handen — tafatt bugade
tillbaka. Ingetdera är emellertid särskilt löjligt för den som bevarar sin
socialvetenskapliga nyfikenhet. Vilka symboler som används är aldrig
utan innebörd. De återspeglar de skiljaktiga historiska
erfarenhets-räckorna i två nu nära befryndade demokratier och de även något
skiljaktiga livs- och samhällsinställningarna.
Vad de mänskliga umgängesformerna i Amerika symboliserar är
jäm-likhetsgrundsatsen. The selfmade man symboliserar Amerikas envisa tro
att i detta stora fria land kan vem som helst arbeta sig fram till vilken
ställning som helst — om han bara har tur och krafter nog. Detta är
”the American dream”, den hårda individualismens rättfärdigande genom
den ursprungliga jämlikheten i chanser.
Individualismen var emellertid, som redan sagts, aldrig bara hård.
Broderskapets ideal har heller aldrig riktigt släppts i Amerika och det
har varit kyrkornas uppgift att oavbrutet predika det. Amerikanernas
individuella hjälpsamhet har ingenstädes i modern tid av västerländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
