Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
Den liberala lösningen skulle ha varit, att den amerikanska industrin
sugit upp många fler millioner från jordbruket. En gynnsam
förutsättning för en sådan lösning borde ju ha varit, att immigrationen
från utlandet av billig industriell arbetskraft nu skruvats ner genom
kvotalagarna. Men den amerikanska industrin under tjugutalet var
arbetssparande. Dess arbetsbehov började stagnera. Arbetslösheten höll
sig uppe även under högkonjunkturen i slutet av tjugutalet, den brukar
uppskattas till omkring 2 millioner. När spekulationen bröt samman
hösten 1929 låg jordbruket utarmat och industrin började avveckla.
Kriser och hårda kriser har Amerika varit med om förr. Man
försäkrade sig själv att nu som tidigare skulle depressionen snart vara
överstånden och näringslivet på väg att sätta nya högrekord. Vi skall
inte diskutera närmare varför det inte gick så. Hela världsekonomin
var i oreda; det internationella penningsystemet bröt samman och
kapitalströmmarna dämdes upp. Den amerikanska starkt förtrustade
industrin stretade mot likvideringen och prisfallet. Men dess metod var
produktionsinskränkning och därmed följde ytterligare växande
arbetslöshet och minskad köpkraft och efterfrågan. Depressionen skruvade
sig bara neråt. Under tiden försäkrade Hoover — som var Amerikas
experiment att för en gångs skull ta en expert till president; han skulle
emellertid aldrig blivit vald om han inte dessutom skinit av hederlig
godhet, han var ju till och med kväkare — och hans medhjälpare, att
Amerikas ekonomiska liv var ”basically sound” och att uppgången var
”just around the corner”. Men när de fått orätt den ena gången efter
den andra, kunde de snart inte öppna munnen utan att stegra
pessimismen och misstroendet.
Amerika gjorde då vad det alltid gjort och alltid kommer att göra
i en nationell kris som bara öppnar sig bottenlösare — det sökte sig
en ny ledare: Franklin Delano Roosevelt. Under det interregnum som
förflöt innan Roosevelt tog makten i mars 1933, förvärrades krisen
våldsamt. Hela finanssystemet sviktade. Landet var i en revolutionär
situation. Roosevelt kunde inom mycket vida gränser ha gjort praktiskt
taget vad han ville. Han kunde t. ex. ha socialiserat hela bankväsendet
i stället för bara att stödja upp det och lägga det under viss offentlig
uppsikt och kontroll, vilket var vad han faktiskt gjorde.
Chockkaraktären av denna oerhörda ekonomiska och sociala kris får
icke underskattas. Annars förstår man inte den definitiva förändring
av Amerikas sociala och ekonomiska politik som är det kvarstående
resultatet, The New Deal har sedan dess vunnit två presidentval, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
