Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
väldiga och så invecklade. På den som levt sig in i dessa kontinentala
problem måste det verka nästan förnumstigt med mera direkta
jämförelser till vårt lilla homogena rike med dess i normala tider relativt
rena problemställningar, dess tränade byråkrati och vederhäftiga
ut-redningsapparat.
The New Deal är således ett ständigt trevande, fastän ett trevande
som rör sig med billioner dollars. Målet är visserligen rätt klart
fattat om man bara håller sig till allmänmänskliga termer — stabilitet
i näringslivet och full, jämn sysselsättning, säkerhet till inkomst för
människorna även i individuella och sociala krislägen, höjd hälso- och
levnadsstandard för den fattigare tredjedelen av nationen. Målet ter sig
däremot alltjämt ganska flytande om det skall omskrivas i tekniska
termer. Än mindre utklarade är medlen. The New Deal är inte färdig ens
— eller allra minst — i teorin. Det är bara början på något som söker
sig fram.
Den vanliga amerikanen vill inte veta av stela doktriner och
Roose-velt är i det hänseendet som i många andra överdrivet amerikansk. Han
vill vara praktisk. Han experimenterar sig fram. Hans filosofi är
pragmatismen. Om man tagit rätt eller fel får det praktiska resultatet utvisa.
På det sättet har man emellertid kommit i det läget, att det inte är
närmast reformatorerna själva utan kritikerna som kräver plan och
program i samhällsreformerna.
Det kan diskuteras om Roosevelt alls har en någorlunda
sammanhängande och beständig social åskådning. Han är trots sitt ljusa
förstånd och sitt oavbrutna bokläsande och diskuterande nästan motsatsen
till vad vi vanligen menar med en intellektuell. Kallar man det, som
han har, en åskådning, är dess grundriktning helt enkelt en starkt
humanitär människoinställning. Felix Frankfurter sade en gång till den
ena av författarna när vi talade om presidenten: ”He just likes human
beings. He loves them all. That’s the whole secret of Roosevelt.” Han
älskar också idéerna, och gör det med lika litet ensidighet. Han har en
nästan fullkomligt öppen redobogenhet att lyssna på förslag. Han är
ständigt beredd att ge the benefit of doubt för praktiskt taget allt
någorlunda förnuftigt, som framläggs med syfte att förbättra
förhållandena för människorna. Hans norm tycks vara att aldrig stå det goda
emot. Vad mer är, han är alltid redo för försök, nya försök. Och
misslyckas någon gång försöken, misströstar han inte för det. Han tycks
aldrig bli irriterad eller trött.
Till detta har med åren kommit en politisk klokhet som slår den
utomstående som mystisk och nästan framtidsvetande. Gång på gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
