Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
153
föreningsidén. Den sista stickprovundersökning vi har tillgänglig är från
slutet av 1938. 81 procent av de lägre inkomstgrupperna och 74
procent av medel- och överklassen uttalade sig då till förmån för
fackföreningarna. Vid presidentvalet vågade republikanernas kandidat
Willkie icke gå emot fackföreningarna i sin kampanj utan gav tvärtom
oförbehållsamt rörelsen löftet om sitt stöd, även om han ville försvaga
några av the New Deals lagstiftningsstöd, som han menade vara
överflödiga, olämpliga eller partiska, allt ting som förvisso tål att diskuteras.
Industrin själv börjar mer och mer fullständigt släppa på sitt gamla
förbittrade motstånd. Det är möjligt att snart en majoritet även av
arbetsgivarna skall vara vunnen för collective bargaining.
Den dramatiska utveckling som här blott antytts i sina allra
huvudsakligaste drag har sin botten i en förändrad inställning hos folket.
Vi står här inför ett av de märkligaste utslagen av den amerikanska
individualismens förvandling till att bli social. Typiskt nog i detta
principkonservativa land inordnas den nya inställningen under de gamla
amerikanska idealen. När nu under the New Deals skydd
fackföreningsrörelsen äntligen börjar sprida sig som en folkrörelse är det
pionjärernas anda, som åberopas och inte Marx’. Arbetarnas
försvarsorganisationer fattas som uttryck för de trängdas inbördes lojalitet och
sammanhållning. Sedan gammalt kallas fackföreningarna Brotherhoods
i Amerika. Deras strävan förstås som ett försvar för jämlikheten och
friheten, för människovärdet. Det är ordning som skall skapas, en
humanitärt social ordning mitt i privatkapitalismens blindare och
godtyck-ligare. Det är den amerikanska levnadsstandarden som skall försvaras
åt de välbetalda och erövras åt de utsugna. Och allt detta skall
förverkligas genom att en av de gamla stadfästa amerikanska
medborgarfri-heterna ges tänder: föreningsrätten.
På den egentliga socialpolitikens område var the New Deal icke mindre
genomgripande. Det har ju blivit Amerikas öde att behöva göra många
av sina sociala framsteg i form av drastiska revolutioner. Så ärkeliberalt
hade landet varit att när ”det enskilda ansvaret” och ”det privata
initiativet” på det sociala området gjorde konkurs i världskrisen, fanns
ingenting av en samhushållning förberett för att ta hand om de avstjälpta
människomassorna. Man blev inte social förrän man måste — men då
var så många ogjorda reformer uppsparda, att man måste gå fram
i väldiga kliv på en gång. Halvt improviserade och dödligt omstridda
jätteprojekt för ålderdomsförsörjning, arbetslöshetsförsörjning etc. har
måst skapas till under ett tryck som vi knappast kan ana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
