Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
Hemmasvenskar kan knappast fatta den förutvarande bristen på socialt
organiserad omvårdnad i Amerika. Vi tar det för självklart, att
människans svaghetsperioder skall vara allas ansvar. Samhället skall lägga
åtminstone ett golv av social trygghet för alla, under vilket de inte
får falla. Vi har byggt upp ett system, som i stort verkligen kan sägas
hindra människor från att dö av fattigdom. Ännu märkligare för den
som håller den sociala förvåningsförmågan uppe är det, att vi fått detta
sociala skyddssystem så, relativt sett, utan strid. Vi som redan är
färdiga att kräva slut på fattigvårdssystemet och som sedan 1913 haft
ett allmänt system av folkpensioner, måste ha svårt att fatta, att
Amerika före Roosevelts tid ännu inte ens haft någon organiserad offentlig
fattigvård. Vi som sett världens kanske förnämsta sjukhusväsen växa
ut organiskt ur en sjukhusstadga given för nära 200 år sen, kan inte
förstå hur förödande godtyckligt och otillräckligt Amerikas
sjukvårds-väsen kunde vara.
Depressionen kom och krävde revolution. Den frivilliga
välgörenheten, som dittills på ett storartat sätt klarat de värsta svårigheterna,
har ju den egendomligheten att vara spänd i par med de goda
tillgångarna. När tiderna blir mindre goda och välgörenheten bäst behövs,
sviker den.
Välgörenheten i Amerika har varit förklaringen till att nationen
kunnat klara sig så länge utan offentlig socialvård. Den hade
organiserats så väl, att den nästan vikarierade för en samhällelig omsorg.
Mestadels hade olika välgörenhetsföretag slutit sig samman om en
com-munity chest, en ”kommunal fond”, hade gemensamt kontor, en
”social-vårdsnämnd”, ett socialregister och högkvalificerade socialarbetare till
tjänstemän. Frivilligheten i bidragen var inte helt godtyckligt fri. Vissa
anständighetsnormer hade kommit att bli gällande för hur stor procent
av en persons inkomst borde anslås till charity and philanthropy.
Grannkontrollen kunde vara närgången nog. De rika vågade knappast
i publicitetens och religionens Amerika undandra sig plikten att ge.
Men de rikas aktieinkomster gick ner samtidigt med att de fattigas
arbetslöshet och nöd steg. Staterna och kommunerna hade oftast långt
tidigare varit tvingade att lägga upp något sorts understödsprogram.
I några fall var dessa lokala system goda men i många var de miserabla
eller rentav obefintliga. Det började jäsa i folkmassorna. Hungertåg
anställdes mot Washington. Lumpstäderna, som tog sig namnet
”Hoover-städer”, byggdes av lårar och burkar och närdes av skulor och tiggeri.
Den fattigdom som stora delar av det rika Amerikas befolkning kastades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
