Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
När Roosevelt och finansdepartementets experter nu är i färd med att
rationalisera unionens hela budgetordning är mönstret den svenska
budgetreformen av 1937.
Väldigheten och svårigheten i den sociala omläggningen framträder
kanske ingenstädes så klart för svenska ögon som när det gäller
sjukvården. Skillnaden från vår hälsotrygghet har varit störst. Striderna
står också i Amerika hetast kring dessa förslag. Om vi vore litet vanare
att vara sociologiskt uppmärksamma på litterära moder, skulle vi för
länge sedan ha kunnat ana att sjukvården blivit ett dagsproblem:
läkar-filmer och läkarromaner har ju översvämmat marknaden de sista åren.
I Amerika är de otaliga. Men detta är alltså förklaringen till tidsintresset:
ett samhällsproblem håller på att värka ut.
Det brukar sägas att sjukdom i Amerika ”bara varit till för millionärer
och understödstagare”. De rika har haft till förfogande världsberömda,
tekniskt fulländade sjukhus och skickliga specialister. De allra fattigaste
har fått förödmjukande gratispräglad sjukhusvård, betald av
välgören-hetspengar, och polikliniktimmar hos läkare, som gratis ställt sin
duglighet till förfogande. Läkarnas möjlighet att så stå till tjänst utan
ersättning för de fattigaste har givetvis varit beroende av deras feta
honorar från den förra gruppen patienter. Men mellan dessa båda klientel
ligger större delen av befolkningen.
Hela sjukvården har sålunda varit lagd som privatföretag. Även
välgörenheten har kommersialiserats. Penninginsamlingarna har drivits med
försälj ningstekniskt högtryck. När man lärt känna specialbyråerna för
money drives, när man sett välgörenhetskampanjerna med högbetalda
arrangörer, när man läst om barnförlamningsbaler och sett fjolliga
millionärsdebutanter rida gatlopp på natten för att skramla in några
kronor — vilka kunnat tas ur egen ficka utan pressmottagning — då
känner man hur långt hela finansieringssystemet är från det mänskligt
självklara som underhållandet av offentliga sjukhus borde vara.
Hela det stora mellanskiktet, som inte kunnat och inte velat tillhöra
välgörenhetsklientelet har fått sina ekonomiska cirklar alldeles rubbade,
när sjukdom drabbat dem. Ett påpekande räcker kanske som exempel.
Om man överhuvudtaget hör till de betalande patienterna kostar det
vanligen någonting mellan 500 och 5,000 kronor att få barn i Amerika,
beroende på vilken läkare och vilket sjukhus man väljer.
Dessa mellangrupper hade nu sakta börjat organisera sig i
kooperativa föreningar för att medelst årsavgifter anställa läkare och så
elimi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
