Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
”mer som fjärromantik och vissa biologiska åthävor än som ett
varaktigt personligt lyckotillstånd” -— allt mätt i filmmeter och multiplicerat
med publikfrekvensen per stycke. Andra forskare fortsätter att odla denna
del av kultursociologin. Filmproduktionen har inte varit okänslig för den.
Just nu sitter i Hollywood en briljant forskare, Leo Rosten, och
utforskar på Carnegieuppdrag alla de psykologiska och sociologiska
kardinalfrågorna om denna moderna Aladdinsproduktion, som på en gång är
en av de största och kallaste affärsgrenarna i U. S A. och samtidigt en
fabrikant av drömväv för människomillionerna. Av hans vällande rika
synpunkter, som håller oss fängslade otroligt långa delar av dygnet när
vi träffar honom, må här bara denna enda anföras som en kännares
slutomdöme: filmproducenterna sitter faktiskt och passar målmedvetet
på sina möjligheter att i varenda film sätta in några meter propaganda
för social demokrati, för rasernas och religionernas tolerans. De har
trots sin penningdjävul alla ett hemligt jag, som lider med the underdog,
som är för de fattiga mot de rika, för de förtryckta mot förtryckarna.
Förklaring: att de, allting till trots, inte glömt sin frändskap med de
folklager och rasgrupper de härstammar från. Trots allt vet de, att
Amerikas nya sociala väg leder mera rätt än andra systems för sådana
människor som de en gång varit, ängsliga rasfrämlingar och fattiga
immigranter med stora drömmar.
Detta om den alltjämt minst kulturbefrämjande, minst sociala och
minst pedagogiska av alla de samgjutningar av konst och rekreation
som människan skapat sig. Musik och konst har också ökat i socialt
värde under tioårsperioden mellan den ekonomiska kraschen och
Roose-velts tredje presidentval. Vad som hänt med dem som konst kan vi
knappast uttala oss om, men däremot väl fastslå, att avnjutandet av dem
blivit demokratiserat. Vidare folklager kan och uppskattar musik nu än
för tio år sen. Musik och sång spelar större roll i det människoliv
man kan iaktta på ytan. Troligen är det till stor del radions förtjänst.
Den avbildande konsten kan inte ha nått ut på samma väg. Söker
man efter förklaringen till att den ändå tycks ha börjat nå de breda
lagren, finner man två avsiktliga åtgärder av kulturpolitisk art och
kanske en tredje mer oavsiktligt verkande. Denna skulle i så fall vara
god konsts ökade användning inom reklam, tidskrifter och skyltning,
varför konstens själva kommersialisering alltså indirekt skulle ge ett
kulturvärde. Den på kortare sikt mest effektiva avsiktliga faktorn har givetvis
varit utnyttjandet av understödspolitiken för kulturändamål och särskilt
W. P. A., som lärt folk se konst i alla möjliga av de genomfartsvägar, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
