Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
177
den stora publiken drar fram. Den tredje och naturligtvis på lång sikt
viktigaste ligger i skolornas undervisningsplan där ett nytt ämne
upptagits, ovanom det som även hos oss är teckningsundervisning men
framom det vi kallar konsthistoria, ”art appreciation”. Konsten att
uppskatta konst, konsten att höra musik och konsten att uppfatta dramatik
odlas.
Studiet av konstverken följer en helt annan dispositionslinje än den
ytliga och till mekaniskt kunskapsprålande tjänande historiska. Analysen
av färger, av material, av linjer i kontrast, samverkan, balans,
sträckning anses tvärtom höra till undervisningens element. Död är inte heller
den kunskapen. Med kritan eller penseln i hand får eleven känna sig
fram. Och läraren, som i de bättre skolorna är en konstnär, demonstrerar
vad verkan skulle bli om i stället den linjen dragits ut eller om den
färgen brutits av en annan. Men analys och kritik är inte målet utan
detta är en förmåga till njutning, en njutning som skärpes av att man
inte tar en tavla slött, självklart.
Meningen med skolans konstundervisning bör vara att ernå allt fler
goda konstkonsumenter, inte att få allt fler dilettantiska
konstproducenter. Så klart som Amerika fattat detta mål, gör man säkert konsten
den bästa tjänsten. Ty vad konstnärerna behöver är naturligtvis fler
konstälskare och inte fler efterbildare eller konkurrenter. I de amerikanska
skolor som sett programmet konsekventast sönderfaller därför
konstundervisningen i två delar, nämligen en konsthantverklig, som hjälper eleverna
att skapa med sina händer till daglig glädje, och en konstuppskattande,
som i olikhet med vår teckningsundervisning inte ens försöker
åstadkomma hemgjorda konstverk.
Dessa antydningar om den pågående kulturspridningen i Amerika är
icke givna för att påstå, att det landet genomsnittligt hunnit längre än
vårt i att bringa konst, musik, teater etc. ut till folket. Troligen är det
tvärtom, om vi räknar med hela deras kontinent, då våra folkrörelser
är en maktfaktor som där saknats. Men påpekandena har gjorts för att
få ge beröm åt den pedagogiska snillrikhet, varmed även konsten börjar
populariseras i den Nya Världen. Och de har till slut gjorts för att
motverka en ytligt snobbig vanföreställning, att konst och kultur i Amerika
endast är till för rika personers döda lagerhållning. De genomlever
tvärtom just nu en löftesrik demokratiseringsprocess. Även på
kulturlivets område övervinnes den kärva individualismen och göres social.
Vi är inte de första som karakteriserat trettiotalets New Deal som en
social revolution. Amerikanerna har även själva medgivit att denna
12. — Myrdal, Kontakt med Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
