Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
revolution är en djupgripande förskjutning av själva åsiktsgrundvalen.
Det är slut med ”the rugged individualism”. Men man skall vara mycket
försiktig med att påstå, att den amerikanska individualismen är död.
Så lättfärdigt byter inte världens i principfrågor konservativaste folk sin
samhällsreligion.
Vad som skett är tillräckligt och det är mycket. Den amerikanska
individualismen har alltid varit humanitär. Man hade hjälpt sina grannar,
bistått de fattiga i kommuner och stater, offrat för skolor och vetenskap,
för förolyckade och undertryckta i andra delar av unionen, ja skyndat
till vid jordbävningar och hungersnöd på andra sidan jordklotet. Man
hade t. o. m. organiserat denna välgörenhet i stor skala på ett ofta
lysande sätt. Men i denna verksamhet skulle politiken inte ha sina
fingrar. Under krisens tryck visade sig denna inställning ohållbar.
Man har insett att välgörenhet inte räcker, att man måste låta den
offentliga makten träda in och fördela väldiga summor uttagna
skattevägen för att lindra nöden. Man har accepterat att det offentliga då inte
bara fungerar som en finansiell mellanhand utan i många fall också
ordnar om och organiserar både konsumtion och produktion. Man har
till och med lärt sig se utan att resa principiella invändningar, att den
politiska makten tar sig för att alltmer ingripande reglera gången av
näringslivet i stort, kontrollera denna väldiga och nästan heliga makt
i Amerika som kallas business. På organisationsområdet har man
kommit fram till att ej blott bejaka all den kooperation som är möjlig utan
framför allt se arbetsmarknadens reglering genom kollektivavtal såsom
något självklart sunt och riktigt och arbetarnas föreningsrätt som en
beståndsdel av de amerikanska medborgarfrihetema.
Låt oss inte överdriva. Det finns små grupper i synnerhet bland de
mycket rika, som anser hela denna utveckling vara förfallets och
för-sumpningens väg. Det finns större grupper som dock menar att
reformerandet gått för fort och alldeles för långt. Men en majoritet ej blott
gillar vad som redan gjorts utan är även beredd för en fortsättning.
Och vi bör inte glömma att Roosevelt och the New Deal har väckt
nationens fattiga tredjedel till att kräva en fortsättning.
Den amerikanska individualismen har alltid varit humanitär men har
nu börjat bli social. Detta är åsiktsrevolutionens innebörd. Däremot har
den inte övergått i ”kollektivism”. Ännu mindre är det rätt att säga att
amerikansk mentalitet varit eller blivit kollektivistisk. Denna kliché — att
Amerika utmärkes av likformigt tänkande, att individerna där är stöpta
i särskilt lika formar, beroende på massuggestion och standardisering av
andra impulser — vilken kritiklöst brukar upprepas tillsammans med
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
