Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
179
ståenden om amerikanernas materialism, naivitet m. m., är inte bara
felaktig utan rentav meningslös.
Klichén ”individualism” är lika vanlig. Redan detta borde stämma till
större eftertanke och behov att bättre reda ut begreppen. Den senare
beteckningen är den av amerikanerna själva valda. Den har här godtagits
och vi har sökt ge den ett mera konkret idéinnehåll, bl. a. genom att
påvisa dess historiska rötter. Otvetydigt präglar individualism och inte
kollektivism den i Amerika förhärskande inriktningen av idealen:
strävandet är överallt att säkra åt individerna växtutrymme och
verknings-utrymme; man vill ha särpräglade personligheter; man vill trygga de
enskilda medborgarnas rättigheter gentemot statskollektivet. ”En
människas frihet” är evighetsidealet, den yttersta av alla värderingar. Det
kan således till en början av ingen påstås, att amerikanen för sig och sitt
land uppställer kollektivistiska ideal. Likriktning och reducering av
individen till en kugges plats i maskineriet är det i särskild grad nationellt
avskydda. Få fraser uttrycker så mycket av motvilja som ”to be put in
a pigeon-hole”. — Ett samhälle med människokuggar, klassificerade och
numrerade och frihetslösa, kunde minst av allt bära amerikansk
natio-nalitetsbeteckning.
Detta gäller idealen. Men inte heller i vardagens oprogrammatiska
värld kan den amerikanska kulturen kallas särskilt kollektivistisk.
Ekonomin har mindre än annorstädes varit inriktad på en kollektivt utjämnad,
likformig eller ens planmässig behovsförsörjning; denhar ju tvärtom varit
liberalt frihetsvänlig till en grad som nästan verkat till anarki i samhället.
Men även allmännare stämplar kulturen inte de enskilda människorna
till likhet; den främjar tvärtom individualiteten och the personality. Det
behöver knappt mer än påminnas att det amerikanska folkets sociala
ursprung ur immigrationen verkat parallellt med de ideologiska
inflytandena till att framodla brokigare människovariationer än på något annat
håll. Kulturen gjuter inte heller människornas tänkande i en enahanda
form; mångfalden av tidningar, radiobolag, kyrkor, biografer, politiska
och sociala evangelister och andra kulturimpulser medför tvärtom att en
sällsynt oenhetlig ström bärs fram till den allmänna opinionen och
förhindrar enstämmighet i tänkandet. Amerikansk kultur präglas främst av
sitt breda register, sin ej blott principiella utan även faktiska
heterogeni-tet. Den strävar inte ens att med konventionens makt mejsla bort de
mänskliga olikheterna. Tvärtom är ju individen ingenstädes så
hämningslöst fri från konventionens tryck som i detta land.
Föreställningen om att Amerika skulle vara kollektivistiskt måste
härröra ur något grundmisstag. Troligen beror den psykologiskt på det enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
