Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
181
kulturell likformighet. På det sociala ansvarsplanet finns motsatsparet
självisk-medmänniskoinriktad. Vi har skildrat hur den amerikanska
individualismen, som alltid varit personligt humanitär, under depressionens
tryck blivit organiserat social. Men även på detta betydelseplan består
den individualistiska inriktningen hos amerikanen huvudsakligen
oförändrad. Amerikanen är sig lik i det väsentliga. Och det mest väsentliga
är ”den amerikanska drömmen”.
När den förnäma affärstidskriften Fortune i februari 1940 fyllde
tio år, firade den högtidligheten genom att ge ut ett mycket intressant
Amerikanummer som i förbigående sagt kan rekommenderas till den
som hastigt vill få en överblick över landet, dess resurser och dess
sociala och ekonomiska dynamik. I detta nummer redovisades en av
Ropers åsiktsomröstningar som till skillnad från de vanliga — som
regelbundet avse aktuella dagsproblem — hade gällt mer allmänna
livs-inställningsfrågor. Den bild resultaten ger av amerikanerna är icke utan
sitt mycket stora intresse. Tyvärr saknar vi alldeles underlaget för en
jämförelse med Sverige. Var och en kan emellertid på egen hand fundera
över likheter och olikheter.
Den första frågan gällde vilken samhällsklass den tillfrågade anser
sig själv tillhöra. Det förvånande resultatet är att av tio amerikaner
åtta räknar sig själva till medelklassen och bara en till underklassen och
en till överklassen. Så ungefär förhåller det sig i alla de särskilda
inkomst- och yrkesklassema. Den stora majoriteten av även de arbetslösa
och de lågtbetalda jordbruksarbetarna menar sig höra till medelklassen.
Delar man upp materialet efter inkomst, finner man visserligen att en
större procent av de rika verkligen räknar sig till överklassen och
likaledes en större procent av de fattiga räknar sig till underklassen, men
huvudintrycket blir, att amerikaner i allmänhet tämligen oberoende av
faktiska villkor menar sig vara medelklass. Resultatet är icke beroende
på själva valet av beteckningssätt: överklass, medelklass och underklass.
Ty innan frågan ställdes i dessa trenne termer hade de tillfrågade
anmodats att i egna ord karakterisera sin klasstillhörighet, varvid i stort
sett samma fördelning gjort sig gällande. Bara omkring 10 procent angav
som sitt sociala hemvist ”arbetarklassen”; endast en fjärdedel av
industriarbetarna och en ännu mindre proportion av jordbruks- och
grovarbetarna kallade sig ”working” eller ”laboring” klass.
I nästa fråga tillspordes folk huruvida de skulle vilja bli självständiga
företagare. 65 procent visade sig föredra att vara sina egna mot 25
procent, som hellre ville ha en anställning; 10 procent var utan bestämd
inställning. Personer som redan var egna företagare, vidare unga
män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
