Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Individualismen blir social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
INDIVIDUALISMEN BLIR SOCIAL
frågorna visade. Räknar vi litet närmare finner vi att det skulle ta bara
ungefär halva den dåvarande nedpressade nationalinkomsten att fullt
tillfredsställa den hälft av befolkningen som är nöjd med inkomster
under 2,500 dollars, medan det skulle erfordras lika mycket för att
tillfredsställa de 2,2 procent som önskar inkomster över 15,000 dollars.
Roper karakteriserar med rätta denna amerikanska dröm såsom en
som kräver stora ekonomiska framsteg för att uppfyllas men samtidigt
som påtagligt realistisk och uppfyllbar. Han tillägger att detta faktum
för resten av världen måste te sig lika avundsvärt som den stora
spridningen i Amerika av badrum och andra tecken på genomsnittligt hög
levnadsstandard. — Som varning vid jämförelser till svenska
förhållanden skulle vi i förbigående vilja påpeka, att den vanliga
turistuppfattningen att en dollar svarar ungefär till två kronor är felaktig om man
ser till vad dollarn verkligen köper i varor och tjänster för bofasta
familjer. Medgivet att internationella levnadskostnadsjämförelser är svåra
att företaga, skulle vi som resultat av vidsträckt självsyn vilja hävda att
en dollar i allmänhet i Amerika köper betydligt mer än tre kronor —
och då har vi räknat kronans köpkraft sådan den stod 1938, alltså före
den nuvarande krigsinflationen.
Vi hoppar över den nionde frågan, vars resultat bara visar att
amerikanen i allmänhet inte tänker sig att ha hembiträden och går till den
tionde: ”(Om ni har barn) har ni hållit dem eller tänker ni hålla dem
i college?” Svaren på denna fråga ger många synnerligen intressanta
sidoglimtar. Således visar det sig vid uppdelning efter söner och döttrar
att överensstämmelsen är nästan fullständig. ”Vi får här ett märkligt
bevis”, säger Roper, ”hur fullständigt den idén har brutits ned i det
amerikanska folket, att högre utbildning bara var avsedd för män.”
Hela tabellen skulle vara värd att tryckas av. Den visar hur
collegeundervisning blir mer och mer normal fortbildning för de unga. Endast
15,6 procent av de tillfrågade svarar bestämt att de inte tänker skicka
sina söner till college (11,4 är obestämda, 21,5 har inga söner).
Tillfrågade varför de vill ha sina bam till college ger majoriteten
ekonomiska, sociala eller yrkesutbildningsskäl. Men mera än en tredjedel ger
mindre materiella skäl huvudvikten: syftet att ge en allmän bildning,
en vidare livssyn o. s. v.
Svaren på elfte frågan som gällde vad de som medborgare känner
att de vill lämna i arv till nästa generation upplyser, att amerikanen
då i första hand tänker på medborgerliga dygder och en god
samhällsordning, moraliska egenskaper och en sund miljö, uppfostran och
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
